Analys: Ny revolution om hörnet i Kirgizistan?
En gång var Kirgizistan Centralasiens demokratiska undantag. Nu kopieras antihomolagar från Ryssland. I januari blir Kirgizistan fjärde medlem i den euroasiatiska tullunionen – en fjäder i hatten för Putin. Men prishöjningar kan leda till nya oroligheter i det notoriskt instabila landet.
BISJKEK
– Jag är glad över vi går med i den ryska tullunionen. Nu blir det åtminstone ett slut på korruptionen, säger Kolitja Naamatbajeva, en medelålders småföretagare som äger en liten livsmedelsbutik i Bisjkek.
Vi har precis ätit en stadig middag med de traditionella köttknytena manty och nudlar med kött och grönsaker, lagman. Den fettdrypande måltiden sköljs ned med vodka och saft.
Kirgizistans huvudstad Bisjkek präglas av ett sovjetiskt arv som går igen på många plan – lingua franca är ryska, kulturen är sekulär och varannan vuxen invånare har någon gång i sitt liv jobbat i Moskva.
Jag tittar mycket förvånat på Kolitja.
– Ska Ryssland göra slut på korruptionen i Kirgizistan? De har ju nästan lika stora problem med korruption själva.
– Jo men här är det ännu värre. Någon måste se efter våra tjänstemän.
Följande dag träffar jag historikern Zainidin Kurmanov på diplomatakademin. Det är han som undervisar blivande unga kirgiziska diplomater i internationella relationer.
– Det är bättre att vara beroende av Ryssland än av våra egna idioter, säger Kurmanov lugnt när jag frågar om hur han ser på medlemskapet i tullunionen.
Alternativet att Kirgizistan skulle integrera sig med väst existerar inte vare sig för honom eller för Kolitja Naamatbajeva. Kirgizistans geografiska och politiska realiteter befinner inte i närheten av Ukrainas.
– Alla våra lagar kopieras direkt från Ryssland. När jag diskuterade saken med talmannen för Georgiens parlament sade han att jag måste samla ihop trettio jurister med goda engelskkunskaper för att skriva ihop nya lager. Det hade de gjort i Georgien. Men i hela Kirgizistan finns det bara tre fyra jurister som verkligen behärskar engelska och jag känner dem allihop, konstaterar Kurmanov.
Sedan Sovjetunionens fall har Kirgizistan ofta ansetts vara det centralasiatiska undantaget. Omgivet av diktaturer som Uzbekistan, Tadzjikistan och Kazakstan har Kirgizistan lyckats med bedriften att skapa ett mångpartisystem och genomföra val där resultatet inte är känt på förhand. År 2005 utbröt den så kallade Tulpanrevolutionen, en revolution som å ena sidan var tecken på vägran att acceptera valfusk, å andra sidan definitivt inte utmynnade i någon stabil demokrati.
Kirgizistan är ett utfattigt samhälle präglat av etniska spänningar, klanstyre och förödande korruption. Zainidin Kurmanov kallar sitt land "den svagaste länken" när det till exempel gäller kampen mot islamistisk extremism i Centralasien.
Nu är landet i full färd med att kopiera en mängd ryska lagar som har väckt mördande kritik i väst. Några av dem är lagen mot så kallade homosexuell propaganda, lagen om utländska agenter samt en lag som förbjuder spridandet av "lögnaktig" information.
I parlamentet träffar jag den socialdemokratiska parlamentsledamoten Irina Karamusjkina. Att få tag på henne är lätt – det är bara att gå till ett litet kontor utanför parlamentet där samtliga ledamöters namn och telefonnummer är uppskrivna på en prydlig lista. Man kan ringa dem gratis med telefoner som behändigt har hängts upp invid listorna. En tillgänglighet som det inte skulle gå att drömma om i grannlandet Uzbekistan.
– Vi är ett asiatiskt land. Det går inte att genomföra några gayparader här, säger Karamusjkina när jag frågar henne hur hon motiverar antihomolagen.
Syinat Sultanalijeva som jobbar för hbt-organisationen Labrys Kyrgyzstan säger att hon och hennes medaktivister aldrig ens har tänkt tanken att ordna en parad.
– Vårt främsta mål är att erbjuda sexuella minoriteter ett forum där de äntligen får känna att det inte är något fel på dem. Vi är ytterst realistiska när det gäller övrig verksamhet och gayparader hör inte till dem. Däremot har vi gått med i antirasistdemonstrationer och demonstrerat mot homofobi. Två dagar senare kom det nya lagförslaget upp i parlamentet, konstaterar Sultanalijeva.
Ryssland har köpt upp det största kirgiziska gasbolaget och därmed tagit kontrollen över landets gasförsörjning, Ryssland bygger ett nytt vattenkraftverk vid Narynfloden som ska säkra landets energiförsörjning, Ryssland har efterskänkt Kirgizistans skuld på 500 miljoner dollar. I somras lämnade USA militärflygplatsen i Manas.
I januari kommer Kirgizistan att bli den fjärde och fattigaste medlemmen i den euroasiatiska unionen. Den kirgiziska ekonomin är beroende av några få inkomstkällor, bland annat sina stora marknader Dordoj och Kara-Suu – som i sin tur är beroende av varor från Kina.
Prishöjningar är att vänta. Och oroligheter, säger Zainidin Kurmanov.
– Jag räknar med en ny revolution i februari. När jordbruket ligger nere. Lita på att det kommer att gå betydligt fortare än i Ukraina.
Det här är Kirgizistan
• Invånarantal: 5,4 miljoner
• Etniska förhållanden: Kirgizer (69 %), uzbeker (14,5 %), ryssar (9 %), dunganer (1,9 %), uigurer (1,1 %)
• Bnp per capita: 2 000 euro.
• Kirgizistan är det minsta landet i Centralasien och samtidigt ett av de fattigaste av ex-Sovjetländerna.
• År 2005 genomgick Kirgizistan den så kallade Tulpanrevolutionen då landets första president Askar Akajev störtades. Han efterträddes av Kurmanbek Bakijev, som snabbt visade sig minst lika korrupt som sin företrädare. År 2010 störtades Bakijev i en statskupp och samma år utbröt etniska sammandrabbningar i Osj mellan kirgizer och uzbeker. Minst 470 personer dog, majoriteten av dem uzbeker.
• I januari blir Kirgizistan medlem i den euroasiatiska tullunionen som är ett av Vladimir Putins viktigaste utrikespolitiska projekt.