Rätt ska vara rätt är inte alltid rätt
Tänk dig att du bor i ett källarrum tillsammans med din familj, eller kanske i ett tält eller en barack i ett flyktingläger. Kanske för andra, tredje, fjärde, femte året eller ännu mer. Ni får kanske mathjälp eller ett litet bidrag av någon välgörenhetsorganisation. Ni överlever men det är allt.
Då kommer beskedet: FN:s flyktingorganisation UNHCR som registrerat er som flyktingar har sökt, sorterat och prioriterat i sina databaser och valt ut er på förslag till ett tredje lands flyktingkvot. Det är ett lotteri där ungefär en procent vinner.
Plötsligt finns det framtidsutsikter, hopp.
Det går några veckor, ni blir kallade på intervju, och så går det några veckor igen. Kanske ett par månader. Ni tar reda på allt ni kan om det nya landet, ni oroar er, fantiserar, spekulerar, hoppas och sover knappt.
Då kommer beskedet: Tyvärr får ni inte åka. Trots att ni uppfyller alla kriterier, vill åka och inte utgör en säkerhetsrisk.
Också i Amman blev det med största sannolikhet några sådana besked. Finland begär nämligen kandidater med marginal. Alltid finns det någon som inte vill lämna sina släktingar, som inte uppfyller kriterierna eller som kanske rentav utgör en säkerhetsrisk, men de är enstaka fall.
En marginal på tjugo procent extra är mer än andra länder begär.
Eftersom Finland tar emot bara så många kvotflyktingar som det finns politiskt beslut på måste Migrationsverket prioritera. För fast du och din familj har det mycket svårt finns det alltid någon som har det värre.
Man kunde också göra annorlunda. Finland kunde vara flexibelt och ta emot de där två, tre, fyra, fem eller sex familjerna extra, fastän kvoten överskrids. Eller minska marginalen. Så gör många andra länder.
För Finland betyder det ingenting, för din familj betyder det allt.