Sommarpratet – ett försök till kategorisering
"Snart är den blommande sommarn slut." Med de orden avslutade Tiina Rosenberg årets sista sommarprat i Radio Vega i fredags, en serie som inleddes den 23 juni med Elisabeth Rehns ord: "Jag tror att alla människor har haft musik som liksom speciellt hör ihop med deras liv."
Mellan dessa meningar spänner sig ett band av fyrtio prat, innehållande mer eller mindre musik under den programtid på en knapp timme som finns till förfogande – mest rent prat hade Linda Lampenius (40 minuter), minst Jeanette Grönfors (11 minuter).
Även om nivån varierat är det sällan man fått lust att helt stänga av radion. I vissa fall blev man glatt överraskad över att någon var betydligt intressantare än man trodde, exempelvis Fredrik Smulter.
Glädjande är också att de så kallade "CV-praten" verkar bli allt färre. Lyssnaren vill ju inte höra någon som låter som om den satt i en anställningsintervju, utan möta en tänkande och kännande person som bjuder på sig själv.
Det som nedsättande kallas CV-pratet är för övrigt inte den enda formen av sommarprat. Det går att identifiera många olika slags sommarprat, och de flesta är hybrider av de olika kategorierna.
CV-pratet kunde då det fungerar bättre kallas "biografipratet". Där pratar personen på ett reflekterande sätt om sitt liv. De flesta prat har drag av biografiprat.
Det har sagts att det gått inflation i "det personliga pratet", att man bara för att få uppmärksamhet avslöjar något tragiskt eller hemligt om sitt liv. Men ett genuint personligt prat är en gåva till lyssnaren och kräver mod av sin pratare. Ett drabbande exempel är HBL-kollegan Jeanette Björkqvists sommarprat som nog inte lämnade någon lyssnare oberörd.
"Det kåserande pratet" är till sin lättsamhet det personliga pratets motsats, och kräver humor och berättarförmåga av sin pratare. Exempel från i sommar: Mark Levengood och Axel Åhman.
Mest kontroversiellt är "det politiska pratet". I Sverige har Athena Farrokhzads och Björn Wahlroos sommarprat väckt reaktioner. Mest politisk i Radio Vega var Tiina Rosenberg som kritiserade Finlands ojämlika äktenskapslagstiftning.
"Föreläsningen" är en krävande form av prat, som riskerar att tråka ut lyssnaren eftersom det är tämligen opersonligt och prataren intar rollen som expert som delar med sig av sin kunskap. I Sveriges radio bjöd några forskare på fascinerande föreläsningsprat i sommar. Ett exempel på detta prat i Radio Vega var Mathias Rosenlund som talade om depression på ett intressant och insiktsfullt sätt, även om ett mer personligt grepp hade kunnat göra det ännu starkare.
"Det dramatiska sommarpratet" skildrar ett dramatiskt skeende. I fjol pratade Martin Schibbye i Sveriges radio om sin tid i etiopiskt fängelse, i år i Radio Vega berättade Tapani Brotherus om hur han gömde människor under militärkuppen i Chile.
Få sommarpratare experimenterar med formen och försöker göra något nytt och tidigare ohört av sin etertid. Mest egensinnig i sommar var Martina Montelius i Sveriges radio. Med de inledande orden: "å nu lyser min gröna lampa här i studion", skapade hon en ny kategori: "det pratiga metapratet".
Fotnot: Sommarpraten kan höras på Yle Arenan och sverigesradio.se.