En digital värld av kött och blod

Journalistik handlar om att ta reda på något och berätta om det. Bra journalistik handlar om att ta reda på något nytt och relevant, belysa det ur många olika perspektiv och berätta om det på ett medryckande sätt.

Den här beskrivningen är givetvis mycket förenklad, men jag brukar använda den som ett kort standardsvar på frågan vad vi riktigt sysslar med på dagarna. Följdfrågorna som brukar ställas handlar sedan oftast om den digitala utvecklingen och nätets inverkan på vårt jobb. På de här frågorna är det betydligt svårare att ge ett kort standardsvar.

Om man närmar sig frågeställningen enbart ur ett distributionsperspektiv så är svaren tämligen givna. Det digitala ger de flesta läsare fler möjligheter och alternativ att ta del av innehållet. Den fysiska platsens betydelse minimeras.

Men hur påverkas själva det journalistiska innehållet om och när det produceras för de digitala kanalerna i första hand? I bästa fall sker en kvalitetshöjning när definitionen på god journalistik kombineras med en presentation där den digitala plattformens styrkor utnyttjas. Växelverkan, närhet och bakgrundskällor ger det digitala innehållet ett direkt mervärde.

Fallgroparna uppstår om den fysiska dimensionen minimeras också i själva innehållsproduktionen. Risken är att snabbheten leder till en rundgång där mediehusen i högre utsträckning enbart citerar varandra och där vi journalister ägnar oss åt att klippa och klistra.

I grund och botten är journalistikens drivkraft en nyfikenhet på människan. I ett snabbt innehållsflöde lurar ständigt risken att vi tappar bort människan på vägen. Om vi tappar bort människan, så tappar vi den direkta informationskällan och tappar vi källan så förlorar vi nyanserna och känslan. 

Utmaningen ligger i att ett fysiskt möte oftast också kräver mer resurser än ett digitalt. När mediehus nu tvingas spara är det automatiskt olika former av kontakt med andra människor som först sätts under lupp. En fysisk resa ersätts med en telefonintervju, en nätverksbyggande kurs stryks och en kopp kaffe blir ett mejl. 

För mediehus ger de digitala kanalerna oanade möjligheter att bli tillgängligare, att höja den journalistiska nivån och därmed bli relevantare för läsarna. Men för att kunna uppnå det här krävs en insikt om att den digitala journalistiken är en mycket bra dräng men en dålig husbonde.

En berättelse som inte doftar eller luktar människa lyckas sällan beröra.