Se och lär av respekten i handboll
Vi kan lära oss mycket av att se på handboll. Det har det fantastiska mästerskapet som pågår i Polen visat.
Det är högt tempo, hög intensitet, fantastiska individuella prestationer, starka kollektiva insatser, snabba vändningar, lyckade comebacker, dramatiska slutsekunder och en makalös känsla och stämning både på planen och på läktarna.
Och då spelarna blir allt mer storväxta, tempot högre och segerviljan växer blir det hård kroppskontakt, många rejäla smällar och mängder av spelare som går hårt på banan.
Men man ser inga fula efterslängar, filmningar, råa överfall, spelare som i klungor klagar över domslut eller fula och farliga påhopp.
Nej, det här är handbolls-EM och här visar spelarna en enorm respekt för sin motståndare, sin sport, sitt lag, sina lagkamrater, domarna och sig själva.
Får man en hård smäll – vilket man gör i så gott som varje anfall – tar man den, biter ihop, reser sig och spelar vidare mot nästa tuffa situation.
Ger man en hård smäll – vilket man gör i så gott som varje försvar – hjälper man upp sin motståndare, klappar honom på ryggen, kollar att han inte skadat sig, ber om ursäkt om smällen var ful och lyfter handen mot domaren för att signalera att man vet att man gjort fel. Sedan går man vidare.
Det man inte gör är att ligga kvar på golvet efter varje kroppskontakt och försöka påverka domarna genom att spela skadad tills kortet åker fram eller motståndaren får utvisning. Man rusar inte heller fram till domaren och spelar förvånad och oskyldig efter ett klart regelbrott som domarna bestraffat.
Man ger sig inte heller på en motståndare som gått för hårt in i en närkamp och man startar inte slagsmål i slutet av en match med en motståndare som spelat för hårt tidigare i matchen.
Kan du tänka dig att en kanadensisk hockeyspelare manglar ner en rysk stjärna med en enorm tackling för att i nästa sekvens sträcka fram armen, hjälpa upp sin motståndare och försäkra sig om att han är i skick?
Eller att en spansk fotbollsspelare stiger upp direkt efter att ha fått en lätt knuff av sin italienska motståndare och genast signalerar åt domaren att det inte var något fel på kontakten utan att han gick i banan på grund av att han var i obalans i situationen?
I handbollen är båda scenarierna vardag och det sker upprepade gånger per match.
I en klubb i Helsingfors bad tränaren sina 9-åriga juniorer att titta på matcher från EM för att lära sig.
Då barnen ser hur storstjärnorna agerar och vilka värderingar som gäller på planen kan de lära sig så mycket mer än hur det lönar sig att ställa upp i försvaret, hur man vinner en man mot man-situation eller hur man väntar ut målvakten från yttern.
Den största lärdomen både unga och äldre spelare kan ta med sig av EM-matcherna är fair play-andan och respekten som hela tiden är närvarande på planen.
Att njuta av de fantastiska prestationerna på planen är en bonus.
Därför hoppas jag att också de som tränar juniorer i andra sporter uppmanar sina spelare att se på handbolls-EM och följa spelarnas exempel.
Vi kan lära oss mycket av att se på handboll.