Vad finns kvar då spelarna och trovärdigheten försvinner?
Olli Malmivaara, Kai Kantola, Siim Liivik, Kim Hirschovits, Otso Rantakari, Ville Korhonen, Eero Somervuori, Roope Talaja, Kalle Kaijomaa, Markus Poukkula och Jussi Makkonen. Listan ovan räknar upp de spelare som lämnat Blues sedan början av säsongen.
I samma takt som spelarna lämnar laget försvinner också klubbens trovärdighet. Över hälften av de spelare som fanns i laguppställningen i ligaöppningen mot HIFK för drygt fyra månader sedan har lämnat Blues.
Lägg till att också vd:n Jarmo Korhonen fick nog av kaoset i Esbo och lämnade det sjunkande skeppet, att skattemyndigheterna söker Ishockey Esbo Ab – bolaget bakom Blues – i konkurs, att klubben haft svårt att betala ut spelarlöner och andra avgifter och att man ansökt om företagssanering och det är lätt att inse att katastrofen är ett faktum.
Dessutom är informationsgången från klubbens sida minst sagt märklig. Klubbens tillfälliga (?) vd Mika Rautio sade i december i en intervju att inga fler spelare kommer att lämna Blues. Sedan dess har spelarflykten fortsatt.
Att spela ligahockey med ett lag bestående av juniorer och utfyllnadsspelare inför halvtomma läktare samtidigt som klubbledningen far fram med osanningar är både pinsamt och fel mot de få Bluessupportrar som finns kvar.
Spelarflykten lär inte ta slut i och med att Kalle Kaijomaa och Jussi Makkonen flyttade till TPS och Markus Poukkula lämnade klubben i går. Den största frågan är vilken eller vilka spelare som lämnar laget. Speciellt många attraktiva spelare har klubben inte kvar.
Det är lätt att räkna ut att båda målvakterna knappast spelar säsongen ut i Esbo. Om det är svensken Christian Engstrand eller juniorvärldsmästaren Kaapo Kähkönen som lämnar laget är oklart.
Kommer tränaren Jyrki Aho att stanna kvar säsongen ut eller tröttnar också han till slut på klubbledningens amatörmässiga agerande?
För tillfället har Blues ett lag där den breda hockeypubliken inte känner igen mer än en eller två spelare. Man har bytt ut sina få profiler mot billiga utfyllnadsspelare.
På något sätt tror klubbledningen att det ska hjälpa i den ekonomiska krisen. Man verkar tro att publiken kommer till hallen under våren och betalar ligapriser för biljetterna för att se Mestishockey. För att locka publik borde man sänka biljettpriserna för att motsvara underhållningsvärdet och då är man tillbaka i samma situation som innan man lät alla spelare av klass gå.
Förutom att man lurar sina supportrar, sina samarbetspartners och skämmer ut sin klubb och hockeyligan sker det en idrottslig snedvridning i ligan då laget töms på spelare av klass.
De lag som möter Blues oftare under resten av säsongen har lättare att få poäng än de som mött dem tidigare. HIFK är det lag som har största nyttan av krisen i Esbo då laget möter Blues hela fyra gånger i vår. Kampen om en plats i tabelltoppen blir lättare för IFK för varje spelare som lämnar Blues.
På torsdag arrangeras en paneldiskussion i Esbo under rubriken "Edustusurheilu Espoon kaupungin vetovoimatekijäksi" (representationsidrotten som dragningsfaktor i Esbo stad) där representanter för staden, Blues, Esport Honka, Esport Oilers och Tapiolan Honka deltar.
Fotbollen och basketen har redan tvingats ge upp sina ligaplatser på grund av ekonomin. Hockeyn borde egentligen också göra det om man ser till de ekonomiska realiteterna. Men det har man aldrig varit speciellt bra på att göra i Blues.
Det ska bli intressant att höra om det finns någon realism i diskussionerna eller om man målar upp luftslott och litar på att "Metron nog hämtar publiken till matcherna".
Det enda som räddar Blues och leder till att klubben med stor sannolikhet inte kommer att gå under är att Esbo stad inte har råd med att Metroarenan står tom. I en verklighet där staden, hallbolaget och klubben inte var så starkt sammankopplade och inte det inte fanns nyckelpersoner med så mycket både officiella och inofficiella kopplingar kors och tvärs i de olika bolagen hade Blues redan gått under.