Merete Mazzarella: Ondskans socialpsykologi

Under julen har jag läst om folkmord.

Eller rättare sagt, jag har läst dansken Christian Ungersens psykologiska thriller Undantaget från 2004 som utspelas på Danskt centrum för information om folkmord. Här ägnar man sig dag efter dag åt att digitalisera material om Stalin och Förintelsen och turkarnas slakt på armenier och hutuernas på tutsierna i Rwanda, om Kambodja, och grymheterna efter Jugoslaviens sammanbrott, om utdrivningen av femton miljoner etniska tyskar från Östeuropa efter andra världskriget – med runt tio miljoner döda och ett par miljoner våldtagna kvinnor som följd – och om Afghanistan där Sovjetunionen mellan 1978 och 1992 ska ha fördrivit sex miljoner civila afghaner och mördat mellan en och en halv och två miljoner med bombningar, kemiska vapen, massakrer och förstörelse av grödor och brunnar – och genom att kasta ut dödliga leksaker till barnen. Med omsorgsfull saklighet letar bibliotekarien Anne-Lise efter lämpliga sökord som ”tortyr och mord på utländska journalister, läkare och biståndsarbetare” medan hennes kolleger Iben, Malene och Camilla ordnar konferenser och skriver artiklar om mekanismerna bakom bestialiteterna.

Men: centret där man så medvetet arbetar för det goda visar sig vara en arbetsplats med mobbning. Anne-Lise är nyanställd och eftersom de andra själva vill behålla de roligaste arbetsuppgifterna – som kundkontakterna – börjar de genast isolera henne, hålla henne utanför vid de gemensamma pauserna, tala förbi henne, låta bli att reagera när hon försöker prata med dem. Noggrant återger Jungersen de mest små­aktiga uppgörelser om huruvida en viss dörr ska vara öppen eller stängd, han registrerar ord och tystnader, blickar och gester.
Då den förr så duktiga Anne-Lise efterhand tappar självförtroendet arbetar Malene och Iben på att bli kvitt henne genom att sprida rykten om att hon är psykiskt instabil och dricker. Camilla håller med de starkare för hon har själv blivit mobbad som barn och har lärt sig att ”överlevande handlar om att styra andras ilska bort från sig själv så att den landar på nästa måltavla”.

Undantaget är inte stor litteratur men som studie i ondskans socialpsykologi är den intressant – och oroande – också för oss i ett allt mer polariserat Finland. ”Vi” och ”dom”-tänkandet leder till demonisering och vidare till hat, i värsta fall till en önskan om att utplåna och döda. Och det är inte bara så att människor som väl tagit ställning i en fråga är benägna att enbart ta in information som bekräftar deras åsikt. Det är inte heller bara så att ens värderingar påverkar ens handlingar. Det är också så att ens handlingar påverkar ens värderingar.

I romanen betyder det att ju mer Iben och Malene skadar Anne-Lise desto mer tycker de illa om henne, i vår finländska verklighet kan vi dessvärre misstänka att den person som något dygn före nyår avfyrade en raket rakt in i en lägenhet i ett flyktingboende ingalunda ångrar sig utan tvärtom hatar flyktingar ännu mer än han gjorde förut.