Impuls: Minoriteter i rampljuset
Yle Teema nobbar tredje delen i serien Musikens minne – om romernas, samernas och finlandssvenskarnas musik. Ska minoriteternas kultur uppmärksammas bara av minoriteterna själva?
Ingen är profet i eget land, heter det. Ofta förmår man uppskatta det egna först då det får uppskattning någon annanstans. Många finländare har en närmare koppling till exotisk musik från olika delar av världen än till sin egen musikkultur och sina rötter.
Världsmusiken har varit synlig i TV på sistone. Sami Yaffas musikreseprogram Soundtracker förtjänar absolut en andra säsong på Yle Teema. Konceptet fungerar eftersom han lyckas skapa möten musiker emellan. Serien Fonko på Yle Fem har inte riktigt nått över den stora nyhetströskeln men invigt de som tittat i nya insikter angående nya spännande former av afrikansk musik.
I allt intresse för resten av världen glömmer man ibland bort hur mycket det finns kvar att upptäcka på nära håll. Tydligen är en karismatisk (och känd) programvärd av Yaffas eller Ville Haapasalos kaliber också vad som krävs för att YLE Teema ska vakna (enligt HS.fi). Teema-kanalen nobbar nämligen tredje delen av dokumentärfilmaren Mirja Metsolas Musikens minne, en finfin videoserie gjord i samarbete med professor emeritus Heikki Laitinen. Efter instrument och folksångsstilar står nu minoriteterna i tur: romernas, samernas och finlandssvenskarnas musik.
Ingen intressant programvärd, inget babbel – fokus ligger helt på repertoaren och framförandet. Ett viktigt dokumentationsjobb redan i sig, men nu skulle det gälla att få budskapet ut till så många som möjligt. Trots att filmserierna finns att se via nätet (via folkmusikportalen www.kansanmusiikki.fi) bör man se till att folk kan komma i kontakt med dem också av ”misstag”, annars når man närmast de redan frälsta.
Ska minoriteternas kultur uppmärksammas bara av minoriteterna själva (till exempel genom att stuva in program som dessa på Yle Sápmi eller Yle Fem) eller av hela Finland? Bägge två är viktiga. Många minoriteter behöver uppmuntras till att inse hur värdefull deras egen kultur är. Ibland går det via majoritetens intresse.
Metsolas filmer presenterar minoriteternas musikkulturer på ett beundransvärt direkt sätt, med respekt men utan hög exotikfaktor. Visst blir det samedräkter och romerspetsar och -kjolar, men det musikaliska innehållet står i centrum. Vilken typ av sånger har romerna och hur låter de? Hur skiljer sig jojkstilarna i västra Lappland, östra Lappland och Vuotso från varandra? Arkivinspelningar i all ära, men man behöver också människor som förmedlar sångerna vidare och typgalleriet är glädjande brett, från romerpojken Daavid Hagert till enaresamenestorn Matti Morottaja.
De finlandssvenska traditionerna presenteras i form av bland andra ballader, lockrop, polskatrall och mycket mer, endast en bråkdel är bekant för mig själv. Tänk såna skatter det finns i arkiven! Själv blir jag till exempel helförtjust i kedjesången Liten pojke four åt skougin, framförd av Marianne Maans.
Vi behöver alltså insatser som Metsolas, för att andra ska upptäcka oss och för att vi ska återupptäcka oss själva. Tänk om, Yle Teema!