Bo Lönnqvist: Fack, fakta, kunskap?
Bo Lönnqvist, ordförande i juryn för Fack-Finlandia 2003, skriver att många fackboksförfattare är skolade i en tradition där redovisning av fakta är det väsentliga, inte stilistisk briljans.
I rapporten om nomineringarna till Fack-Finlandiapriset på tisdagen konstaterar kulturredaktör Pia Ingström att samtliga i juryn är finskspråkiga. Man kunde därför tänka sig att den finlandssvenska bokutgivningen i år inte spelat någon roll, glömts bort, varit obegriplig eller av dålig kvalitet. Något kvottänkande är det dock inte frågan om. Finlandiapriset delas ut av förlagsbranschen, och det är olika förlag som sänder in böcker med hopp om nominering, avsikten är främst att ge synlighet åt facklitteratur och främja försäljningen. I år kunde juryn välja och vraka bland över tvåhundra böcker.
När juryns ordförande, journalisten Heikki Hakala, efterlyser verk där författare och redaktörer lägger större vikt vid struktur och framställningssätt rör han vid en brännpunkt. Detsamma påtalades av juryn redan 2003: mycken information, litet genomtänkt kunskap.
Då hade vi hundrasextio böcker att bedöma, från statistik till ordböcker, ytliga ”coffee table-böcker”, reportage, memoarer, fakta om natur eller historia, hobbyer samt modeteman som dagspolitik. Ny information visserligen, men föga djupgående. Aningslösa beskrivningar i stället för kritik, analys, reflexion eller gamla frågor tänkta på ett nytt sätt, med ny intrig. Också texten var ”saklig”, konstaterande, sällan ägnad att inspirera eller entusiasmera.
Juryn 2003 gav inte högre värde åt så kallade storverk, biografier i flera band, då de endast reproducerade objektet, men inte gav människan nytt liv. Detta förtörnade bland annat Helsingin Sanomat, de borde ha tävlat ”i egen serie”. Dessutom ansåg HS att inte bara varje ”större” förlag, utan också varje del av landet, borde finnas representerad bland de nominerade.
I år berör fem av sex nominerade böcker historiska eller kulturhistoriska teman. En handlar om djur. Skall ämnena vara nationella? Skall Finland framstå i positiv dager, något unikt lyftas fram, bättre än Sverige? Priset heter ju Finlandia. Trixad vetenskapsturism, sensation eller hundratals torra sidor, arbete med sittmusklerna?
Juryns kritik av bristen på struktur och stil är välkommen. Författarna, forskarna är skolade i en kanon där redovisningen av fakta är huvudsak. Nya fynd, i torvmosse som i Riksarkiv, ger ansikte i tv-rutan. Naturforskningen och de så kallade hårda vetenskaperna är modellen. Symtom, diagnos, förklaringar av orsak och verkan, kryddat med historisk kronologi och kontinuitet. Man skall förstå utvecklingen. ”Fack” är expertis, ”fakta” sanning.
Ändå kunskap som insikt, som invigningens hemlighet? Ja, det hör hemma i filosofin. Essäer göre sig ej besvär på Fack-arenan. De säljer inte heller.