Fredrik Sonck: Det manliga Norden
I går delades Nordiska rådets priser ut. I dag kan vi roa oss med en liten räkneövning.
Men låt oss först gratulera pristagarna: Jakob Wegelius (Sverige, bästa barn och ungdomsbok), Svante Henryson (musikpriset), Jon Fosse (Norge, litteraturpriset) samt Dagur Kári, Baltasar Kormákur och Agnes Johansen (Island, som kammade hem filmpriset med sin Fúsi),
Och låt oss för allt i världen också lyfta fram fjolårets pristagare – varav en del var på plats i Reykjavik för att dela ut årets priser: barnboksförfattaren Håkon Øvreås, illustratören Øyvind Torseter, manusförfattaren Benedikt Erlingsson, producenten Friðrik Þór Friðriksson, musikern Simon Steen-Andersen och författaren Kjell Westö.
Nu till räknandet. Jag kommer till tretton namn de senaste två åren (exklusive miljöpriset som tillfallit institutioner). Av dessa tillhör tolv män. Bara filmproducenten Agnes Johansen representerar det där andra könet, och för säkerhets skull är hon dessutom flankerad av två män som delar på äran då hon kliver upp på scenen för att motta årets filmpris. Ja, frågan är om priset inte i högre grad kommer att förknippas med regissören och manusförfattaren Dagur Kári.
Jag är inte den som vill att könsfördelningen i precis alla sammanhang ska vara 50–50. Jag tycker till och med att 40–60 kan vara en problematisk målsättning, att det i vissa sammanhang kan göra kön till ett alltför viktigt kriterium. Men 30–70, eller åtminstone 20–80, kan väl inte vara orimligt av ett gäng länder som annars anser sig vara bäst i världen på jämställdhet.
När verkligheten visar sig vara 8–92 finns det säkert anledning att ställa sig ett par frågor.
Transparens är viktigare än objektivitet, säger forskare Vilma Luoma-aho.
Graffitikonsten som pekade ut Vandabossar plockades ned och därmed gick staden från en pinsamhet till en annan.
Logga in för att kommentera.