Impuls: Dåliga uppföljare
Spotifys och Billboards topplistor bjuder just nu på många dåliga uppföljare av kända artister, skriver Anna Lillkung.
Natten till fredagen släppte Adele sin nya singel Hello. Som många stora artister gjort de senaste åren släppte hon den utan förvarning. Resultatet var att de sociala medierna löpte amok, lyssnare världen runt blev smått hysteriska och Adele steg rakt in i strålkastarljuset. Den brittiska sångerskan är tillbaka som nummer ett på Billboardlistan. Men bland de många kommentarerna om låten på sociala medier var det få som diskuterade själva innehållet. Det viktiga var att delta i hyllningen av Adeles comeback, och kommentera hennes användning av en hopvikbar telefon i videon, inte att diskutera musiken.
Jag ogillar inte Hello. Jag har också saknat Adeles melodiska utsvävningar, starka röst och berörande texter. Däremot tycker jag inte att Hello är den bästa låt hon släppt, eller att den ens är nära låtarna Someone Like You eller Rolling in the Deep som hon blev känd för på förra plattan. Framför allt intresserar Adeles låtsläpp mig för det passar in i ett större mönster av kända artister som släpper singlar som blir hajpade och sönderspelade, medan få längre förhåller sig kritiskt till låtarna.
Det intressanta med att kolla in Spotifys och Billboards topplistor just nu är att de enligt mig uppvisar en stor del dåliga uppföljare av kända artister. Det här handlar då inte bara om Adeles Hello, utan också till exempel Ellie Gouldings On My Mind, Drakes Hotline Bling och One Directions Perfect. Goulding imponerade på mig med sina tidigare hits Lights och How Long Will I Love You. Men med tanke på vad hon kan göra med sin unika röst och sitt breda register är On My Mind ett misslyckande; låten är enformig, tråkig och Goulding utnyttjar inte sina röstresurser utan låter nästan som vilken annan kvinnlig popartist som helst. One Directions Perfect låter likaså som en dålig kopia av deras tidigare låtar, som från början inte var särskilt starka.
Det faktum att dessa låtar dominerar topplistorna gör att jag ifrågasätter om publiken verkligen gillar låtarna eller om majoriteten av lyssnarna inte orkar leta fram alternativ till artister som redan är kända. På samma sätt som Adele skapade i stort sett okritiska rubriker om singeln Hello skapar de andra kända artisterna okritisk uppståndelse kring sina låtar. Taylor Swift gjorde detta utmärkt när hon släppte videon till låten Bad Blood. Fokus hamnade då på Swifts entourage av kända kvinnor i videon i stället för den ytterst tvivelaktiga låtkvaliteten.
Dagens topplistor reflekterar folks lojalitet mot sina kända artister. Därför behövs en extra eloge till de artister som tillför något nytt till listorna. Personligen gläder jag mig över att The Weeknds The Hills börjat gå förbi hans mer kända I Can’t Feel My Face och att Hailee Steinfelds hyllning till sig själv i Love Myself figurerar på listorna.
På den finska topplistan har finsk musik fortfarande ett brett stöd med Cheek i spetsen.