Kaj Korkea-aho: Guld, rökelse och pekkasdagar
Som frilansare kan det vara rent hisnande att få en inblick i förmånerna och tryggheten som heltidsanställda tar för givet.
Ibland blir det tydligt att jag står utanför och inte fattar. Som när söckenhelgernas inverkan på arbetstiden nu ska justeras. Jag slår upp ordet och läser på lite: tydligen har hundratusentals finländska löntagare fått betalda lediga dagar till exempel för att fira att de tre vise männen besökte Jesusbarnet tretton dagar efter jul. Det här har tydligen pågått så länge att det bildats en kollektiv villfarelse där man slutat betrakta det som en ytterst märklig praxis. Förståeligt nog protesterar man upprört över uteblivna förmåner, men var och en måste väl inse att det är där om någonstans det ska sparas om man nu måste spara.
Min vän redde ut sina långa arbetsresor med sin arbetsgivare. Fick veta att hans restid var så lång att den gick att räkna ihop och sedan tas ut som en extra ledig dag. Vid det laget hade min vän redan utfört resorna en längre tid utan att känna till möjligheten, men från och med utredningen alltså: varannan vecka en ledig dag. Samma arbetsgivare kompenserar en annan av mina vänner med lediga dagar för helgarbete. Kvällstillägg, morgontillägg, nattillägg. Och hundra procent så fort almanackan visar rött, till exempel dagen i maj då Jesus begav sig upp till himlarna. Den dagen hör förresten också till söckenhelgerna som nu ska dras in.
Som frilansare kan det vara rent hisnande att få en inblick i förmånerna och tryggheten som heltidsanställda tar för givet. Betald semester, pensionsförsäkringar som betalas automatiskt och ersättning om man blir sjuk låter utopiskt i en egenföretagares öron, men givetvis också helt rimligt. Den automatiska tryggheten i dessa förmåner är priset man väljer att betala för friheten att vara sin egen chef. Men pekkasdagar, söckenhelger och till synes godtyckligt uträknade extra ledigheter är svårare att begripa. De känns som förmåner framförhandlade i en markant annorlunda tid, när både arbete och världen såg ut och fungerade på annat sätt. Det är väl självklart att landet inte kan konkurrera med sin arbetskraft om var och en ska få hävda rätten till sådana märkliga förmåner?
Vi som själva betalar våra pensionsförsäkringar, som tycker det är absurt med söckenhelger och som uppbär och redovisar moms och jobbar fast vi är sjuka eller det råkar vara första maj blir allt fler. Tiden då den stora fabriken samlade och styrde hela samhället som uppstod runtomkring den är över. Det är fel att den redan hårt utsatta vårdbranschen ska få ännu sämre lön för sitt jobb. Men den problematiken ska väl lösas med löneuppgörelser och inte genom guld, rökelse och myrra godtyckligt utdelade till var och en enligt gamla traditioner och förstelnade system.