Krister Uggeldahl: Kioskvältare i höstrusket
De olika årstiderna blir allt mera utslagsgivande när det gäller filmutbudet på biograferna, skriver Krister Uggeldahl.
Det är uppenbart att Antonio Vivaldi inte tänkte på filmbranschen när han komponerade violinkonsertcykeln Årstiderna, annars hade han varit synsk. Men faktum är att de olika årstiderna blir allt mera utslagsgivande när det gäller filmutbudet på biograferna.
Efter sommaren, den filmiskt sett mest eskapistiska av årstider – med Amy Winehouse-dokumentären Amy som klarast lysande undantag – följer nu hösten. Och med den en strid ström av inhemska filmer, traditionellt sett en bristvara under sommarmånaderna.
I slutet av september anländer Napapiirin sankarit 2, i regi av Teppo Airaksinen (Kulman pojat) som tar över efter Dome Karukoski. En vecka senare är det dags för en annan uppföljare, småbarnsfilmen Onnelis och Annelis vinter.
Senare i höst, rättare sagt i december, får Mika Kaurismäkis historiska epos The Girl King, Flickkungen – om drottning Kristinas liv och leverne – premiär. Nämnas kan att Malin Buska i titelrollen nyligen premierades på filmfestivalen i Montreal. Filmen kammade hem även publikpriset, en aptitretare som heter duga.
I det stora landet i väst är hösten, med fokus på senhösten, den tid när de potentiella Oscarkandidaterna har vägarna förbi den vita duken. Det är ett måste för att kvala in i filmens ”Super Bowl”-race även om det tekniskt sett räcker med en biograf eller två på amerikanska västkusten (för att fylla kriterierna). Hos oss får vi vänta en bit in på våren innan det är så dags.
Hur som helst lär det här vara hösten som kommer att gå i hög grad i kioskvältarnas tecken, något som gör att de finländska biograferna – med den fortsatt starka inhemska filmboomen i gott minne – kan se fram emot sitt publikmässigt starkaste år på tre decennier!
För uppbackningen står den senaste i raden av James Bond-filmer, Spectre, med premiär i slutet av oktober. Daniel Craig återkommer, i likhet med megafonmannen Sam Mendes som gjorde ett bra arbete med föregångaren 007 Skyfall. I november anländer den fjärde och sista Hunger Games-filmen, tätt följd av den färska Stjärnornas krig-installationen – i regi av wonder boy, boy wonder J.J. Abrams – som går under namnet The Force Awakens (vi ska hoppas att filmen i fråga är styvare än själva titeln).
Senast vid det här laget börjar finsmakarna skruva på sig men lugn, de goda nyheterna är inte långt borta. I Berlinalen-vinnaren Taxi Teheran av Jafar Panahi målas bilden av dagens Iran, sett från bakbänken av en droska. I Dheepan, premierad i Cannes, ger fransmannen Jacques Audiard sin syn på en löst sammanfogad familj som flyr krigets Sri Lanka till förmån för Paris förortslandskap.
I Ma Ma återförenas baskiska auteuren Julio Medem (Jamon, Jamon) med spanska affischnamnet Penelopé Cruz. I slutet av november går också Davis Guggenheims dokumentär om pakistanska aktivisten och fredspristagaren Malala Yousafzai upp på dukarna.
I höstmörkret trivs givetvis också filmfestivalerna som blir viktigare år för år. Redan nästa vecka startar årets upplaga av Kärlek och Anarki, Finlands största och enligt obekräftade källor vackraste filmfest. Vi återkommer.