Mårten Westö: Botanisering

I sommar har jag haft äran att få pryda ett bokhandelsfönster med min favoritlektyr. Låter som en kul uppgift? Ja, det tyckte jag också – innan prestationsvåndan slog till.

Plötsligt framstod nämligen urvalsmöjligheterna som besvärande många. Skulle jag låta ljuset falla på min ungdomsläsning, och därmed blotta dess pinsamma genusmässiga obalans? Skulle jag hylla alla kolleger som gått ur tiden under det gångna året? Eller kanske låtsas ge sken av att jag faktiskt läst alla de där klassikerna jag förhoppningsfullt släpar ut till sommarstugan varje sommar, bara för att kånka dem olästa tillbaka till stan igen i augusti? Skulle jag satsa på romaner, noveller eller poesi?

Jag kunde inte bestämma mig.

Någon dag senare råkade jag stöta ihop med en gammal kompis som arbetat som skivförsäljare i över tre decennier. Nu berättade han plötsligt att han skulle stå utan jobb till hösten efter att ha slavat i samma affär i 22 år. Jag insåg att han inte delade den försiktiga optimism som kännetecknade sommarens HBL-artikel om skivaffärernas framtid (30.7).

– Spotify har dödat branschen, suckade han uppgivet, och övergick sedan till att lovprisa sommarkommersen som fick ett lyft av alla nyfikna turister. Redan i september blir det däremot stendött, tillade han, och affären har i snitt en kund i timmen. Det är omöjligt att få det att gå runt med den omsättningen.

– Det trista är att ingen längre tycks vilja besöka en skivaffär bara för att rota i hyllorna, sa han och skakade på huvudet innan vi skildes. Nästan alla kunder kommer in med en lapp med namnet på en skiva eller en artist. Finns inte det de söker efter, vänder de på klacken och går.

Nu hade jag dagen innan hört en bokhandlare klaga över samma sak, vilket fick mig att inse att jag måste låta slumpen avgöra mitt urval av böcker denna gång. Det vill säga: jag förstod att det var just själva botaniserandet som alltid utgjort grunden för mina mest lyckade bokhandelsbesök.

”Utan oordningen i läsandet uppstår ingen diktare”, skriver Elias Canetti, och mitt eget urval formade sig till slut till en brokig blandning av sådant jag skulle vilja läsa: en kokbok från norra Italien, ett verk om sovjetisk postrevolutionär arkitektur, en brevväxling mellan Hannah Arendt och Mary McCarthy, Umberto Ecos bok om översättning, Deborah Lipstadts kritiska analys av förintelseförnekarna, en bildkavalkad över Buster Keatons mimik, två biografier över Sylvia Plath, en intervjubok med Raymond Chandler, Margareta Strömstedts Astrid Lindgren-biografi, en volym kring gastronomins historia, en handbok i det rätta sättet att kyssas, Bella Chagalls memoarer, Henri Bergsons bok om skrattet ...

Ja, så där kan boktravarna skjuta i höjden, en av dessa sällsynt lyckliga dagar då varje bok man tar i sin hand på ett bibliotek eller i en välsorterad boklåda förefaller outsägligt inspirerande och intressant och därför garanterat alldeles omistlig.

Urvalet denna gång kan beskådas i skyltfönstret till Hagelstams antikvariat under augusti månad.