Merete Mazzarella: Terroristerna fick som de ville

Ankomsten till Tunis var idyllisk: solen sken, vattnet glittrade, på kajen stod två kameler och en kvartett i berberdräkt som spelade, sjöng och dansade och vi vinkade och applåderade från däcket på Costa Fascinosa. Under två regniga dagar hade vi läst i kryssningens utfärdskatalog att: ”Också om du inte brukar gilla museer missar du mycket om du inte ägnar åtminstone nån liten del av din tid här åt Bardo”. När vi vid niotiden steg i land gjorde vädret att vi långt hellre ville vara ute.

Bara nån timme senare började terrorattacken på Bardo, de första som sköts var chauffören i Costas utfärdsbuss och en medelålders manlig passagerare och hans fru. Ytterligare skott avlossades in i bussen och först när terroristerna valt att fortsätta slakten inne i museet kunde de passagerare som var oskadda klättra över döda och sårade och ta sig ut.

Fast det här visste vi inget om under vårt lättjefulla flanerande, vi tyckte att staden var både vackrare och tryggare än vi förväntat oss, vi talade om att hit skulle vi gärna komma tillbaka. Vad som hänt fick vi veta av taxichauffören som körde oss tillbaka till båten och han var gråtfärdig, om och om igen sa han: ”Det här är en katastrof för Tunisien. Det är först nu som turisterna vågat komma tillbaka efter revolutionen, nu försvinner de alla igen.”

Och sen?

Ja, sen var vi åter ombord, informationen var knapphändig, attacken nämndes men det sades aldrig uttryckligen att det bland offren fanns medpassagerare – människor vi kanske sett vid frukostbyffén, som gått iland lika förväntansfulla som vi. Första kvällen meddelades om kristeam och en säkerhetsstyrka som skulle komma, musiken dämpades och drinkarna i baren var gratis men bara ryktesvis fick vi efterhand veta att fem dödats och åtta sårats och att dödstalet på Splendida strax intill oss var mer än det dubbla.

Det var tv som bitvis gav form åt vår fasa och i nån mening också trivialiserade den. Varje timme i flera dagar körde BBC World attacken som toppnyhet och vi blev beroende av att på nytt och på nytt se filmsnuttarna av skräckslagna män, kvinnor och barn som flydde undan kulorna och de minst lika skräckslagna människor som gömde sig. För att det overkliga skulle bli verkligt, för att försöka förstå, fördjupade vi oss i detaljerna: mannen som högst bokstavligen armbågade sig framåt, kvinnan som förbittrat slog till en närgången kamera.

Fasan finns kvar, den har satt sig i magen, men det är tunisierna, inte oss, det är synd om. Ensamt bland alla arabvårens länder är Tunisien en demokrati, men hög arbetslöshet gör att IS kunnat rekrytera. Vår taxichaufför lär få rätt: de stora båtarna kommer inte tillbaka, vilket drabbar både honom och berberkvartetten – liksom de flesta av de 400 000 landsmän som jobbar inom turistindustrin. Costa Fascinosa och Splendida åker vidare mot nya hamnar, ombord är det åter show time med musik på hög volym – men det är terroristerna som fått som de vill.