Impuls: Biblioteksentusiasm
Jag har aldrig drömt om en arkitektoniskt slående byggnad där man kan bada bastu och ligga på bekväma kuddar och spela datorspel.
För snart femtio år sen steg jag för första gången in i Helsingfors stadsbiblioteks filial i Munksnäs och insåg att jag kommit till en skattkammare. Böcker hade inte fattats mig hemma, men det här var något annat, ett överflöd av känt och okänt som bara väntade på mig. Jag fick ett bibliotekskort med numret 17079 och blev en flitig besökare.
Det har jag fortsatt med. Och det som fungerar bra och utan åthävor det tänker man inte så ofta på. Att jag nu igen har slagits av hur bra Stadsbiblioteket är har sina skäl. Efter över tjugo år i innerstaden flyttade jag i fjol till Drumsö. Eftersom här finns rätt mycket av vad en människa kan behöva gör jag mig inte längre så ofta ärenden till stan och dess många bibliotek. Vi har nämligen ett filialbibliotek som förser mig med en stor del av det jag behöver. Huvudstadsregionens bibliotek har en imponerande samling av böcker och annat material av olika slag och åldrar, delvis framme på olika filialer, delvis magasinerat. Genom några klick på datorn kan man – gratis – beställa det till sitt närbibliotek (eller till bokbussen) dit det kommer på några dagar. Och inte nog med det. Biblioteket prenumererar också på en mängd tidskrifter vars artiklar den som har ett användarnummer gratis får läsa på plats eller nätet. När jag häromdan ville orientera mig om en klassisk författare erbjöds jag över tvåtusen artiklar att välja emellan.
Dessutom finns e-böcker som varje ägare av en uppkoppling kan låna utan att ens lämna sitt hem.
Ni tycker kanske att jag gör ett yrvaket och löjligt intryck när jag är entusiastisk över självklarheter som de här. Men ni har fel. Samhällsklimatet idag är sånt att ingenting går säkert bara för att det är nyttigt, välfungerande och höjer medborgarnas livskvalitet. Och just nu oroar jag mig för vad det nya centrumbiblioteket skall föra med sig. För att Stadsbiblioteket skall vara en demokratisk tillgång för alla medborgare krävs två saker: att det finns inom fysiskt räckhåll för så många som möjligt och att det finns pengar till böcker och annat material, inte för att det är underhållande, utan för att det är en källa till kunskap och konstupplevelser.
Nu bekymrar jag mig för att det, sen när det nya Centrumbiblioteket – som det alltid går – visar sig bli dyrare än beräknat, blir det dessa centrala funktioner som fråntas resurser. Jag har aldrig drömt om en arkitektoniskt slående byggnad där man kan bada bastu och ligga på bekväma kuddar och spela datorspel. Oändligt mycket viktigare är de flärdfria små biblioteken som finns där människor lever – till exempel barn och gamla med begränsad rörlighet. Där ska finnas utbildad och hjälpsam personal som introducerar kunskapens och konstens världar för alla, oberoende av bakgrund och förhandskunskaper. Och böcker, tidningar, tidskrifter, filmer, musik som valts för sin substans, inte för att någon satsat miljoner på att göra reklam för dem. Tyvärr litar jag inte alls på att stadens politiker och tjänstemän tänker som jag.