”Ali Baba och hans 400 knarklangare”
Den absoluta merparten av de tyskar som nu marscherar med Pegida kommer från de östra delarna av landet, och upplever att de aldrig fått någon fullvärdig position i det enade Tyskland.
Det mest negativa med Facebook är inte att diskussionen som förs oftast är ytlig och baserad på svagt underbyggda påståenden. Däremot nog kanske att man i regel utbyter åsikter enbart med meningsfränder, och att ens egna idéer – hur destruktiva de än må vara – då aldrig ifrågasätts utan ständigt bekräftas och förstärks.
Och när man på så sätt snackat ihop sig kan man bilda grupper av tvivelaktig karaktär.
Den omtalade extremhögerrörelsen Pegida (ungefär ”Fosterländska européer mot islamiseringen”) var först bara en obetydlig tysk Facebookgrupp, där de aktiva utbytte information och rekryterade nya intresserade. Men för några veckor sedan marscherade hela 25 000 personer på gatorna i Dresden, och verksamheten är dessutom på väg att sprida sig.
Så finns det i dagsläget redan till och med en finländsk Pegida-Facebookgrupp. Den har så här långt visserligen varit osynlig utåt, men det kan vara bra att komma ihåg att allt också i Tyskland startade från noll – för mindre än ett halvår sedan.
Den absoluta merparten av de tyskar som nu marscherar med Pegida kommer från de östra delarna av landet, och upplever att de aldrig fått någon fullvärdig position i det enade Tyskland. På så sätt är marscherna åtminstone indirekt en protest mot politiker och makthavare i nästan lika hög grad som mot invandring och islam.
Notabelt är också att rörelsens högsäte Dresden är den större stad i Tyskland där andelen muslimer procentuellt sett är allra lägst (ca 0,1 procent). Att en stor del av aktivisterna fått information om den här kulturen enbart via sina kontakter i Facebookgruppen (eller andra likasinnade) kanske bidrar till att man nu ropar ut slagord av typen ”se upp för Ali Baba och hans 400 knarklangare”.
Det här blir än mer tragikomiskt då man vet att rörelsens ledare Lutz Bachmann har ett brottsregister som inkluderar straff för just narkotikahandel. Ändå har jag ingen lust att dra på munnen, inte så länge såpass stora folkmassor är i rörelse med nynazister i en synlig roll. Det luktar krutdurk lång väg.
De aktiva islamofoberna och extrema islamisterna har, hur långt från varandra de åsiktsmässigt än befinner sig, ett gemensamt grundproblem i den samhälleliga exkluderingen. Men det verkar som om det låg något skamfyllt i att lyfta fram upplevelsen av att ha levt som socialt utstött, eller åtminstone var mera manligt att i alla sammanhang betona de utvalda motståndarnas absoluta värdelöshet. Den ena parten talar om islamiskt invandrarslödder, den andra om otrogna, blasfemiska västerlänningar.
Men retoriken må vara vilken som helst, för den enskilda individen handlar det i många fall om ett hat som odlats via en tillvaro i den samhälleliga marginalen. Och om någonting är säkert så är det förstås att man inte löser det problemet via tuffare invandringslagar eller skärpt övervakning.