Impuls: Anita och andra
I Hollywood är och förblir Garbo och Ingrid Bergman de stora svenska ikonerna. I Tredje rikets Tyskland var Zarah Leander och Kristina Söderbaum namn med stjärnglans.
I samband med Anita Ekbergs bortgång i januari 2015 började jag plötsligt reflektera över den imponerande export av skådespelerskor, även skådespelare, som vårt grannland Sverige bjudit på. Egentligen har det varit en aldrig sinande ström som pågått från den stumma epoken fram till våra dagar. Från Greta Garbo till Noomi Rapace. Destinationen har dessutom inte bara gällt Hollywoods stora smältdegel utan även länder som Tyskland, Frankrike, England och, som i Anita Ekbergs fall, Italien.
Om det gäller Hollywood kan Finland egentligen bara bjuda på den förtjusande Taina Elg. Då räknar jag inte med den på sin tid, främst 1920-talet, ytterst populära Marian Nixon som har sin stjärna på Hollywood Walk of Fame. Hon var ändå född ”over there” trots att föräldrarna var tvättäkta finnar och egentligen hette hon Maria Nissinen. Sverige har också sina väldigt tidiga immigranter som Anna Q. Nilsson, Inger Stevens och Ann-Margret.
I Hollywood är och förblir Garbo och Ingrid Bergman de stora svenska ikonerna. I Tredje rikets Tyskland var Zarah Leander och Kristina Söderbaum namn med stjärnglans. Efterkrigstiden bjöd på exportprodukter som Viveca Lindfors, Signe Hasso, Märta Torén och Mai Zetterling. Även den begåvade ”Fröken Julie”, alltså Anita Björk vars internationella karriär märkligt nog aldrig tog fart. Hon spelade mot Gregory Peck i Nunnally Johnsons i dag bortglömda men inte alls så tokiga kalla kriget-thriller Night People (1954).
Ett ärofullt kapitel utgör naturligtvis ”stall” Ingmar Bergman med många celebra medlemmar. Om svensk films första stora guldålder med regissörer som Victor Sjöström och Mauritz Stiller (som båda jobbade i Hollywood) bidrog till exportvågen på 1920-talet hade Bergmans uppmärksammade internationella genombrott en liknande effekt. Detta i kombination med myten om den nordiska kvinnoskönheten och begreppet ”den svenska synden”.
Men även på svärdssidan är exportlistan imponerande. På 1920-talet blev Lars Hanson och Gösta Ekman lyskraftiga internationella stjärnor. Alf Kjellin, ynglingen i Alf Sjöbergs Hets och Iris och löjtnantshjärta, debuterade 1949 i Hollywood under pseudonymen Christopher Kent. Heta namn i dag är som vi vet både pappa och pojkarna Skarsgård. Och beträffande det bergmanska stallet är Max von Sydow, 85 år, still going strong.