Impuls: En redaktion, flera röster
Det svenska språket är essentiellt för den svenska minoriteten i Finland, och därmed för den svenskspråkiga kulturjournalistiken.
Professor John Landquist deltog i Strindbergfejden, forskade om Fröding, översatte Freud, fick De nios stora pris och vigde nästan 70 år av sitt liv åt forskning och kultur. I dag torde han vara mest ihågkommen för en enda text – ja, en enda formulering – publicerad i Aftonbladet den 18 augusti 1946: ”Minnet av den onaturliga flickan och hennes osmakliga äventyr i Lindgrens bok, kan, om hon eljes ihågkommes, inte bli annat än förnimmelsen av något obehagligt, som krafsar på själen.”
Även om också dagens vuxna i regel är mycket glada åt att deras egna telningar inte saboterar kaffebjudningar och misshandlar poliser kan man lugnt säga att Landquist inte lyckades övertyga speciellt många med sin nedgörande recension av Pippi Långstrump.
Så här i efterhand kan man ändå vara glad åt den. Dels är den en fantastisk kuriositet i Pippi-mytologin, dels kristalliserade den mycket av det som gjorde Pippi till något annat än en oförarglig banalitet. Om hon inte hade provocerat någon, om alla genast förstått henne, om hon inte krafsat på själar så hade hon inte förtjänat sin sedermera så ikoniska position.
Det jag vill säga är att det är viktigt med mångfald, med olika röster som talar på olika sätt. Inte nödvändigtvis för att det ökar sannolikheten att någon ska träffa rätt, utan för att dynamiken har ett egenvärde. Om ingen någonsin skrivit en nedgörande Pippi-kritik vore det sannerligen på tiden. Ett friskt samhälle och en frisk kultur måste knarka olikhet.
Bästa läsare. Den här texten publiceras på webben och i tre olika papperstidningar – HBL, Västra Nyland och Östnyland.
Från och med i dag är vi en enda kulturredaktion. En stor del av det material vi producerar kommer att vara gemensamt och publiceras i alla tre tidningar.
Men vi kommer inte att dela på allt. Många artiklar kommer också i fortsättningen att publiceras i en enda tidning. Hit hör den oerhört viktiga bevakningen av lokala kulturhändelser. Och hit hör – av mångfaldsskäl – många recensioner. Trots den organisatoriska enheten vill vi inte att Sydkustens svenska dagstidningar ska publicera identiska recensioner av viktiga böcker eller teaterföreställningar.
Exakt vilka verk som kommer att begåvas med fler än en recension är däremot svårt att säga, helt enkelt eftersom vi decentraliserat beställaransvaret till olika självständiga redaktörer. Precis som tidigare kommer en del verk tyvärr inte att uppmärksammas alls, medan andra blir recenserade en gång, vissa tre.
Grovt taget är recensionsmångfalden ändå viktigast när det kommer till den språkbaserade konsten, i praktiken alltså litteratur och teater. Det svenska språket är essentiellt för den svenska minoriteten i Finland, och därmed också för den svenskspråkiga kulturjournalistiken, även om vi de facto inte gör någon aktiv nedprioritering av andra konstarter. De förblir också viktiga, liksom det är viktigt att med jämna mellanrum vända blicken åt olika håll, inåt och utåt, mot den lilla världen och mot den stora.