Impuls: Inte i mitt namn

”Jag tänker då inte börja knacka dörr här i mitt Londonkvarter och be mina grannar om ursäkt” förklarade en muslimsk kvinna på engelskspråkiga Al Jazira.

Ja, ska muslimer i västvärlden behöva be om ursäkt för IS alla grymheter? Den frågan har under hösten debatterats flitigt, inte minst just på Al Jazira. Alla medverkande – både experterna som intervjuas och tittarna som mejlar eller tweetar – tar kraftfullt avstånd från IS och de flesta menar samtidigt att det är just det man ska göra – ta avstånd, fördöma – snarare än be om ursäkt. Att be om ursäkt är ju att ta på sig ett personligt ansvar, att identifiera sig med skulden och det ser de flesta ingen anledning att göra. Not in My Name – inte i mitt namn – heter en muslimsk rörelse som uppstått i Storbritannien och som framför allt via Twitter spritt sig till flera andra länder.

Många påpekar också att de allra flesta muslimska organisationer i väst har fördömt IS och förklarat att IS verksamhet inte representerar islam, ja, strängt taget inte har något med islam att göra. Att åtskilliga organisationer rentav har gjort det om och om igen men att det aldrig tycks vara nog, eller vara formulerat precis så som den stora allmänheten i väst vill ha det.

Många är påtagligt irriterade över att man i väst verkar strunta i att de flesta av IS offer i själva verket är andra muslimer: den irakiska kameraman som blev halshuggen för att han vägrade arbeta för IS har fått långt mindre massmedial uppmärksamhet än de västerländska journalister och hjälparbetare som halshuggits. Det är dessutom i första hand muslimer som bekämpar IS och inte minst kurdiska Peshmerga har haft betydande framgångar.

Och så finns det mer långvariga frustrationer som ventileras nu. Varför är okunskapen om den muslimska världen så stor? Varför är det så få som vet skillnaden mellan shia och sunni, eller ens mellan Indonesien och Saudiarabien? Varför får tv-kanalen Fox i USA fortsätta prångla ut propaganda? Varför har George W Bush och Tony Blair inte ställts till svars för sina misstag i Irak? Varför tillåter Obama drönarattacker som dödar civila? Borde inte befolkningen i väst be om ursäkt för vad deras ledare ställer till med – till skillnad från IS ledare är ju västvärldens presidenter och statsministrar folkvalda?

I de Al Jazira-program jag sett försäkrar alla att mer än nittionio procent av alla muslimer är mot IS. Det är inte säkert att de har rätt, det är inte givet att dessa personer med sin flytande engelska och sina sofistikerade medievanor är representativa. Men vad är det egentligen vi talar om när vi talar om representativitet? Den viktiga insikten är snarare att den muslimska världen är så stor och så brokig att ingen enda grupp kan sägas vara representativ.