Impuls: Att välja musikmeny
Förra veckan blev jag för första gången uppraggad som intervjuobjekt via en tweet. ”Tvååringen försöker lära sig säga symfoni (’så-fin’) och räknar ivrigt ansikten i rutan. Musikfostran!”, skrev jag, och en journalist vid Sveriges Radio tog kontakt. Hon var mycket nyfiken på vad tvååringen tyckte om Beethoven och överlag vad vi brukar lyssna på för musik hemma.
I min familj är vi så pass insnöade på musik att vi lyssnar mycket och mångsidigt. Åtminstone tills vidare har rytmen varit ett viktigt kriterium: allt som har kraftiga rytmer brukar gå hem i någon mån. Men även Beethoven går bra att dansa till – och mamma är tacksam över att ibland kunna njuta av Radions symfoniorkesters fina tv-utbud (som tweeten handlade om). Som bäst kan klassisk musik dessutom erbjuda en kort stund av koncentration och stillhet i dagens hektiska värld.
Vad man får lov att lyssna på hemma går förstås i vågor. Bebisen kunde ännu inte protestera mot musikvalen, men sedan blev det hos oss en period med hårda krav på vilken skiva som ska spelas, ur favoritutbudet på ett halvt dussin barnskivor. Speciellt då var det tydligt hur barnskivorna gick hand i hand med språkinlärningen. Just nu tycks kraven lätta lite och den unga damen är lite mer allätare igen.
Det här med barnmusik som genre är egentligen ganska spännande – hela tiden görs det massvis med nya skivor och nya låtar. Ändå tycks det vara viktigt för många föräldrar att ge vidare de egna favoritlåtarna, de sånger man själv lyssnat på som barn. Själv försöker jag få till stånd en balans mellan att återupptäcka gamla godingar och nyfikenheten att bekanta mig med en ny musikgenre, kolla in hur utbudet ser ut just nu.
Alice Tegnér och Arne Alligator står lika högt i kurs hos oss, och klassiker som Astrid Lindgren och Tove Jansson går minsann inte av för hackor. Tove Jansson var verkligen en lysande begåvning även som textförfattare – sångtexterna som tonsatts av Erna Tauro är på kornet, intelligenta och modiga. Man kan sjunga om stora och svåra ämnen även för barn. ”En lag är stor och väldig och svår att hitta på / och dom som skriver lagar är ofta ganska små” sjunger Kungen då Muminfamiljen ska civiliseras (!).
Många av Astrid Lindgrens sånger är också modiga och skildrar svåra ämnen rakt på sak. Jag blir lite rörd varje gång Lillebror i Karlsson på taket sjunger ”Vem är inte rädd ibland? ... Jag tror varenda kotte är lite rädd”.
Negerkungen må vara censurerad numera, men visst kan väl många uppleva att vissa saker i sångerna är politiskt inkorrekta. Ska småbarn sjunga med i Pippi Långstrumps piratsång om ”bomber och granater, bössor och pistoler”? Tvååringen härmar glatt orden, utan att ännu veta vad det handlar om.
På något vis känns det ändå bättre att inte blunda för allt tungt och svårt i världen. Att sjunga om det och i sinom tid bjuda in till diskussion om svåra saker känns just nu vettigare än att bara sjunga om intetsägande och snälla saker som pizza och karameller. Och fortsättningsvis tänker jag inkludera både symfonier, flamenco och rockmusik på musikmenyn.
Tove Djupsjöbacka är frilansande musikskribent, ständigt fascinerad av många olika slags musik, och mamma.