Merete Mazzarella: Mördade för sin tro
För fem år sen riktade den danska journalisten Klaus Wivel i ett öppet brev en fråga till sitt lands utrikesminister. Han ville veta vad ministern tänkte göra för att stöda de kristna som nu höll på at fördrivas från arabvärlden. När han inte fick något svar gav han sig själv i väg för att med egna ögon se hur det stod till på Västbanken och i Gaza, i Libanon och Irak. Resultatet blev boken Den sidste nadver – den sista nattvarden – som utkom i fjol.
I dag, när FN har slagit fast att minoriteterna i Irak är utsatta för etnisk och religiös rensning, ter sig boken mer angelägen än nånsin. Wivel börjar med en historia från 2009. En kvinnlig läkare i Ankawa, det kristna kvarteret i Erbil, hade precis kommit hem från jobbet när en kalasjnikov trycktes mot hennes huvud. Hon fördes in i vardagsrummet där hon fick se sina tre barn med övertejpade munnar och skräckslagna ögon, sen band man för hennes ögon, slog henne i huvudet med en gevärskolv och förde bort henne i bil. Sedan kontaktade de hennes man, förklarade att de representerade Den Islamiska Staten som behövde pengar och att han bara skulle få tillbaka sin hustru levande om han betalade 120 000 dollar inom ett dygn. Tack vare en släkting lyckades han uppbringa 40 000 och med det lät kidnapparna sig nöja.
Det här är en solskenshistoria i jämförelse med många andra som Wivel återger. Han träffar en god vän till prästen i Mosul, Paul Iskander, som halshöggs och styckades som hämnd för påven Benediktus tal i Regensburg – en handling som ju ironiskt nog är ägnad att bestyrka påvens ord om islam som en religion som missionerar genom våld. Han träffar en äldre kvinna vars man sköts när han gick för att öppna sin butik och vars son sköts några dagar senare när han gick till butiken för att se om där fanns spår efter mördarna. Orsakerna är sammansatta. De kristna har misstänkts för att ha samarbetat med USA, de har uppfattats som förmögnare. Men många har helt enkelt mördats för sin tros skull. Åtminstone sedan 2006 har islamisterna haft som mål att tömma den gamla assyriska staden Mosul på kristna. Under tioårsperioden efter kriget 2003 bombades kyrkorna ständigt, tusentals kidnappades, hundratals mördades. Man vågade inte längre gå till bårhusen för att leta rätt på sina döda, man vågade inte gå på sina vänners begravningar.
Och nu fördrivs alltså de kristna - liksom andra grupper som jezidierna - fullt öppet och systematiskt. De fördrivs från platser som varit kristendomens urhem. Världssamfundet fördömer utvecklingen men fördömandet är tomma ord. Själva säger de irakiska kristna: ”Araberna ser oss som kristna men de kristna ser oss som araber.” Men lika gärna kunde man hävda att det är av skräck för att verka islamofobiska som de drar sig för att mer kraftfullt ta ställning för de kristna.
Snart är det dags för den sista nattvarden i Irak.
Skribenten är författare.