Philip Teir: Selfien – ett porträtt av vår tid
"Selfie" – ett självporträtt taget med mobiltelefon – är årets ord i Oxford Dictionaries. Ordets användning har ökat med 17 000 procent i år. Är selfien ett deprimerande uttryck för en självupptagen tid, eller bara ett sätt att kommunicera?
Helene Schjerfbecks serie med självporträtt – där hon gradvis blir ihåligare, sjukare – hade en pedagogisk inverkan på mig när jag som tonåring förstod att ett självporträtt inte behöver vara en realistisk återgivning, att det kanske är intressantare om det inte är det. Verken är ett typiskt exempel på den expressionistiska tanken om att konsten ska representera inre tillstånd snarare än yttre likhet.
Schjerfbeck finns inte med på den pågående utställningen av konstnärsporträtt på Amos Andersons museum, däremot hennes elev Sigrid Schauman som i ett par målningar avbildat sig själv som ett slags skuggfigur, med nästan bortfrätt ansikte.
Historiska samlingar med självporträtt ligger i tiden. På konstmuseet Louisiana i Danmark öppnades i fjol en utställning på samma tema. Karl-Ove Knausgård var den självklara invigningstalaren – han har ju gjort en litterär "selfie" i sex band, Min kamp, en romansvit som handlar väldigt mycket om blicken, den man har på sig själv och den blick andra har på en.
Ordet "selfie" valdes häromdagen in i brittiska Oxford Dictionaries. En selfie är ett självporträtt taget med mobilkamera. Enligt juryn var det ett lätt val – få ord har ökat så explosionsartat i fråga om användning, hela 17 000 procent under det senaste året.
Det kan vi tacka mobiltelefonerna för, och framför allt den ingenjör som insåg att man kunde ha en kamera också på samma sida som telefonens skärm. Idén var kanske att man skulle kunna kommunicera med andra, via till exempel Skype, men ironiskt nog använder folk den lilla kameran på framsidan för att ta bilder av sig själva. Aldrig förr har människor haft ett så utmärkt redskap för narcissistisk självbespeglig.
Man kan tycka att selfien är ett deprimerande uttryck för vår tid. De flesta selfies på sociala medier har ingenting med konstens självporträtt att göra. Snarare kan man se dem som ett slags interaktiva speglar. Gränsen mellan kamera och spegel suddas helt enkelt ut.
91 procent av alla amerikanska ungdomar lär ha tagit en selfie. Klickar man på hashtaggen #selfie på Instagram ser man en ström av 57 miljoner bilder som alla är förvånansvärt lika. En snabb kontroll visar att de flesta föreställer tonåringar och en majoritet av dem är unga kvinnor.
Vissa ser selfien som en positiv utveckling när det gäller flickors beteende. I stället för den vanliga högstadiejargongen – "Du är så bra! – nej jag är så usel!" – tolkar journalisten Rachel Simmons selfien som ett sätt för kvinnor att visa stolthet utåt. Se så bra jag är!
"Den placerar kamerans blick i tjejens egna händer, och därmed också möjligheten att påverka tolknigen av bilden", skriver Simmons på sajten Slate.
Det är en ganska optimistisk syn på saken. Det är lätt att se problemen: dels att selfien kan ställa orimliga krav på unga människors utseende och materiella tillgångar. Alla har ju inte en smarttelefon eller en snygg miljö att ta bilden i. Man påminns också om det så kallade "instragram-upploppet " i Göteborg i våras. Två tonårstjejer åtalades för att ha hängt ut jämnåriga på Instagram. På ett konto laddade de upp bilder av unga människor och skrev texter om deras påstådda sexaktiviteter. Vem som tagit bilden – förövaren eller offret – blev sekundärt.
Jag har också hört om lågstadiebarn i Helsingfors som använt mobiltelefoner som mobbningsverktyg i omklädningsrum. "Sånt fanns inte på vår tid!", får man lust att utbrista. Men på vår tid fanns förstås andra, minst lika grova sätt att mobba.
Den kraftiga ökningen av bilder på sociala medier har förändrat hur kommunikationen på internet ser ut. Från text allt mera till bild. De flesta självporträtt är i det här avseendet helt harmlösa – det är helt enkelt roligt att se sina vänners ansikten, precis som i verkliga livet.
Med en selfie har man – i teorin – mera kontroll än i fysiska sammanhang, där man aldrig kan vara helt säker på att undvika klantigheter. Men det är mest i teorin, måste man konstatera – den svenska politikern Lars Ohly skulle instagramma sin nya tatuering och lyckades blotta skrevet inför hela Sverige.
Selfien kanske inte heller ska vara enbart smickrande. I det första avsnittet av den nya tv-serien Alla är fotografer i SVT – som hade premiär förra veckan – hyllades tvärtom det icke-tillrättalagda porträttet. Fotografen Julia Peirone berättade att hon ständigt jagar efter det misslyckade ögonblicket.
Jag tycker att ni i dag ska släcka mobiltelefonerna och gå till Amos Andersons museum för att få inspiration till era egna selfies. Där hänger bland annat min absoluta favorit när det gäller modernistiska självporträtt: Sulho Sipiläs fina oljemålning från 1929, en tavla som inte bara föreställer konstnären själv, utan också finsk vinterdysterhet när den är som allra mest stel och stämningsfull.