Analys: Räddningsoperationen

Pansargeneral George Patton talade väl men framför allt uträttade han saker, vilket han hyllades för. Tiderna var sådana. Nu är tiderna åter lite ”sådana” och folk som inte är så vältaliga uträttar saker med varierande framgång. Regeringen till exempel.

I huvudstadsregionen har stadsdirektören i Esbo Jukka Mäkelä med beundrandsvärd bestämdhet ridit ut två stormar i år. I och för sig har de inte mojnat utan samlar ny kraft. Rättegången mot två av stadens hamntjänstemän fortsätter i början på februari. Finnoföreställningen kastar en skugga över det öppna Esbo som stadsdirektören gärna talar om. Det gör också det spel som pågår i Hagalunds idrottspark, närmare bestämt i ishallen, och där hockeymannen Mäkelä själv är en central figur.

Kassakrisen i det som numera heter ”Espoo Metro Areena” är akut men kronisk. Siffrorna är allmänt tillgängliga och därmed kända för stadshuset. För att friska upp minnet: I början på juni presenterade stadsdirektören oväntat en plan för att öka idrottsparkens dragningskraft. Det skedde några veckor efter att hockeylaget Blues kraschat ekonomiskt. Den 23 juni godkände Mäkelä en betalning på 250 000 euro till bolaget som driver ishallen och vars största hyresgäst Blues är. Stadsstyrelsens närings- och konkurrenskraftsektion fick agera gummistämpel. För pengarna fick Esbo ishallens namn och rätten att arrangera två stora publikevenemang.

Det som Mäkelä inte berättade för de förtroendevalda var hur stora summorna som redan rinner från stadshuset till ishallen och hockeylaget är. Det är upp till tre fyra gånger så mycket som penningtransaktionen i juni och gäller allt från stödköp av matchbiljetter till direkt stöd till Blues.

Nu har krisen fördjupats. Hockeylaget vacklar fortfarande på konkursens brant och det gör också hyresvärden Esbo Arenor Ab. Den som har miljonerna för att rädda situationen är affärsmannen Jussi Salonoja. Han äger fortfarande ishallen. Salonoja är beredd att än en gång öppna portmonnän men den här gången kostar det. Offentligt bestrider samtliga inblandade att motprestationen handlar om omfattande byggrätt i idrottsparken.
Medan Mäkelä åtminstone utåt lyckas ge sken av en viss oberördhet är stadens idrottsdirektör, den före detta Bluestränaren Martti Merra, klart påverkad av kalabaliken i både Finnohamnen och ishallen som båda ingår i hans ansvarsområde. Enligt honom är det medierna som styrt upp smutsen.

Merra har rätt i det att en total ekonomisk kollaps i ishallen är illa för Esboborna. En svårt skuldsatt kommunal arena i den storleksklassen är en två–tre gånger dyrare affär än den som startades i stadshuset i juni. Så nu framstår det hela som en behjärtansvärd och nödvändig räddningsoperation. Kanske det är det. Men det gynnar absolut ingen att stadens representanter fjäskar om stadsdirektörens rättigheter och är allmänt aviga inte bara till offentligheten utan också till förtroendevalda som ställer berättigade frågor. Kanske läge att vässa retoriken och studera det där omtalade regelverket ”code of conduct” och handla enligt det? Det är 2015.

Stalltipset är att hockeykillarna väntar ut precis alla tidsfrister som gäller ansökan om konkurs och företagssanering för att sedan göra upp i det tysta.

Dessutom … Stadsdirektör Jussi Pajunen föreslår i dag för stadsstyrelsens ledarskapssektion att Helsingfors övergår till en modell med borgmästare. Det var inte hans idé men han fick ge sig. Systemet stärker demokratin, säger politikerna.