Spara på plattformer känns inte längre så bra
"Jämt är det nya räkningar som kryper fram i horisonten som något illaluktande monster i Mordor."
Stumpstationerna i Esbo har betecknats som tidernas kortslutning i offentlig upphandling. Beslutet togs för snart tio år sedan när kostnaderna för metrons automatisering och byggandet av västmetron skenade i väg. Det skulle sparas. Och nu vill minnet inte blekna. Jämt är det nya räkningar som kryper fram i horisonten som något illaluktande monster i Mordor. Den senaste uppskattningen är att det misslyckade projektet orsakar en årlig tilläggsnota på sex miljoner euro, vilket överensstämmer med de katastrofscenarier som HBL skrivit om de senaste tre, fyra åren. Trafikplanerarna vid Helsingforsregionens trafik HRT är säkert utomordentligt belåtna.
HRT är den myndighet som ser till att kollektivtrafiken i huvudstadsregionen fungerar. I samkommunens uppdrag ingår att grubbla över biljettpriser. Som HBL nyligen berättat har HRT:s ledning pannan i djupa veck på grund av framtidens utmaningar. Enligt HRT gör västmetron och Ringbanan spårvagnen i innerstaden dyrare samtidigt som busslinjer i områdets ytterkanter läggs ned. Bedömningarna om de nämnda infrastrukturprojektens sammantagna samhällsnytta varierar från rena rama vansinnet till glada gissningar om avkastningen som tomterna längs tågbanorna i framtiden kan ge. Utgående från tillgänglig information kommer flertalet stadsbor i Esbo och Helsingfors samt de som bor i kranskommunerna att betala mera för en sämre kollektivtrafik.
Det var ju inte så det skulle bli. Målet med hela metroprojektet, framför allt då den förarlösa metron, var att spara tid och pengar, bredda alternativen och allmänt taget öka regionens dragningskraft. Soppan som kokats är inte fattig på kryddor. Den är en PR-byrås mardröm.
HRT vill inte höja biljettpriserna för det ser dåligt ut även om kollektivtrafikens biljettpriser är skäliga i en internationell jämförelse. Alternativet är att medlemskommunerna skjuter in mera pengar i verksamheten, det vill säga subventionerar mera. Men motståndet är kompakt. Ingen vill riktigt tumma på femtioprocentsregeln (passageraren betalar hälften av biljettens verkliga värde) och exemplet från Tallinn visar att den andra ytterligheten – åkandet är gratis – har överraskande liten effekt på hela trafiksystemet. HRT:s styrelse väntas komma med förslag innan sommarledigheterna.
På allt detta vill starka krafter bygga Centrumslingan som är ytterligare ett miljardprojekt. Hur är det möjligt? Affärsmannen Harry Harkimo fick en gång frågan om hur det är att handskas med hundratals miljoner euro. Busenkelt, sade han. Man avlägsnar lite nollor, bara. Skillnaden är den att tunnelgrävarna räknar på offentliga pengar.