Analys: Fult spel i metrokulisserna
Tack och hej, leverpastej. Det är den allmänt utbredda inställningen bland beslutsfattarna till metroleverantören Siemens senaste och sista bud för att fixa de förarlösa tågen.
Trots att metroprojektet är fyra år försenat och sedan länge förmodligen världsrekord i dålig offentlig upphandling går det inte en vecka utan nya skandaler. Förra veckan gick Siemenschefen Juha Lehtonen ut med påståendet att det var Helsingfors stads trafikverk HST som bad om en ny offert och att detta skulle ha skett efter att bolagets direktion den 18 december fattade beslut om att säga upp avtalet om den förarlösa metron. Hemliga förhandlingar bakom de förtroendevaldas rygg, alltså. Och nu läckte smutsen ut.
– Varför skulle vi annars ha avbrutit nyckelpersoners julfirande i Tyskland, Frankrike och Finland? säger Lehtonen i ett textmeddelande.
- I fredags lämnade Siemens in ett nytt bud som den tyska industrijätten hoppas att tvingar Helsingfors stads trafikverk HST att ta tillbaka beslutet att säga upp avtalet om den förarlösa metron. I dag måndag sade HST definitivt nej tack.
- Siemens vill ha 60–70 miljoner euro utöver det pris som bolaget självt ursprungligen godkände.
- Enligt HBL:s källor är parterna fortfarande väldigt långt ifrån en överenskommelse.
- På spel står både Helsingfors stads och Siemens prestige och rykte. Det som inte sker i Helsingfors kan bli ogjort någon annanstans. Båda riskerar att få ryktet som pålitliga affärspartner förstört.
HBL:s fråga var enkel. Har Trafikverket efter direktionsmötet i december begärt ett nytt anbud av Siemens?
Enligt HST:s vd Ville Lehmuskoski och ansvarige biträdande stadsdirektören Pekka Sauri är det Siemens som varit aktivt. Andra källor inom projektet säger till HBL att Siemens nu är så desperat att det inte skyr några som helst medel. Skapa förvirring och svartmålning av motparten ingår i repertoaren.
Indirekt har också HBL fått känna av Siemens vrede.
Siemens har inte gillat offentligheten kring den farsartade affären, bland annat har man hotat Helsingfors stads trafikverk HST med jurister om läckorna till HBL inte blir täppta, och nu gör man det igen för att Helsingforspolitikerna äntligen väljer ett annat spår.
Hot, hot, hot. Under de här omständigheterna är det svårt att se hur någon beslutsfattare längre kan se Siemens som en pålitlig och trovärdig samarbetspartner. Misstänksamheten och känslan av att ha blivit lurad är starkare än rädslan för Siemens juristarmé och närmast oändliga resurser. Men det kan ändra, det har ändrat på mystiska sätt förut.
Våren 2012 ville direktionen för HST säga upp automatavtalet. Och gjorde det också. Av delvis outgrundliga anledningar valde stadsdirektör Pekka Sauri annorlunda. Han sade att han handlade med stadsfullmäktiges mandat, och fullmäktige ville ju ha den förarlösa metron. Faktum är att ett nytt avtal, avtalet om att gå vidare med Siemens, togs fram bakom direktionens rygg. Somliga visste redan då att det papperet blir dyrt för stadsborna. Betydligt fler vet det nu.
Trafikverkets direktion rasade och åtminstone en medlem valde att lämna uppdraget i samband med följande kommunalval. Nu fortsätter den dyra långdansen med Siemens. Musiken tystnar inte den 19 januari då stadsstyrelsen förväntas fatta beslut utan kanske först om 10–15 år när klagomål och besvär behandlats i alla rättsinstanser.
Så hur hamnade Helsingfors i det här pressade läget? För snart tio år sedan sålde Siemens något till Helsingfors som staden inte visste att den behöver och som Siemens trodde att bolaget kan bygga. Avtalet om att bygga om gamla metrotåg beskrevs som världsunikt.
Överenskommelsen sades vara sådan att stadsbornas ekonomiska intressen är tryggade i alla lägen och att affären är gjord enligt principen nycklarna i handen. Projektledningen lovade stora inbesparingar. Vi skulle spara tid och pengar och få fler tåg, fler avgångar och fler stationer. Inga förare. Metrobanan skulle också bli säkrare. I avtalet ingick plattformsdörrar.
Inget kunde gå fel. Allt gick fel.
Metroaffärens märkliga beslutsprocess, lögnerna och de bristfälliga undersökningarna undergräver politikens trovärdighet inte bara i Helsingfors och Esbo (västmetron förväntas starta i augusti 2016) utan även på riksplanet. En del manusförfattare sitter i riksdagen och är verksamma i regeringen. Kanske är det därför som smutsbyket ägnats så lite energi trots att kollektivtrafiken hotar bli dyrare.
”Ringbanan, automatiseringen av metrobanan och västmetron ökar HRT:s kostnader även i fortsättningen. Infrastrukturkostnaderna ökar från år 2014 till år 2017 med sammanlagt 64,3 miljoner euro till 130 miljoner euro, vilket ökar trycket för prishöjningar även i fortsättningen (Helsingforsregionens trafik HRT, pressmeddelande oktober 2014).
Helsingfors framstår gärna som offer men det krävs två för att dansa tango. Siemens gled inte ut på dansgolvet utan hjälp av politikerna och tjänstemännen. Nu skyller man på dålig tur och tuffa utmaningar som liksom bara styrts upp av någon eller något i en tydligen fullständigt oförutsägbar horisont.
Justitiekanslern, riksdagens justitieombudsman, förvaltningsdomstolen, tingsrätten och polisen utreder flera klagomål och besvär gällande metrobygget. I motsats till vad många insändarskribenter tror är det inte främst klagomålen och besvären som försenat projektet. Så här blir det när kostnadsanalyser och utredningar görs för att passa politiska beslut i stället för tvärtom.
De som godkänner sagorna understryker att byggprojekten godkänts med stor majoritet och det ska medborgarna uppfatta som demokrati. Revisorerna och laglighetsövervakarna rycker på axlarna. Finns det ett politiskt beslut så finns det, och då är det – tydligen – helt onödigt med funderingar kring lagens anda, moral och etik.