Tredje gången gillt för Buchardt
Åtminstone kan man inte anklaga Arthur Buchardt för att vackla i sin tro på Helsingfors. På stadens förmåga att locka turister, resenärer och kongressgäster. För det är med enträgen envishet Buchardt har orkat stå på sig i sin strävan att bygga hotell just här, i Finlands huvudstad. Buchardt är en norsk investerare med ett internationellt nätverk och en man som gillar att satsa stort, givetvis för att kamma in vinst. Undantag finns förstås men i regel tenderar investerare inte att lägga ut pengar av kärlek!
Buchardt var i gång med hotell i Helsingfors redan för sex sju år sedan. Då gick han och bundsförvanten, dåvarande biträdande stadsdirektören Pekka Korpinen ut med pukor och trumpeter och engagerade en av världens mest kända arkitektbyråer, duon Herzon & de Meuron i Schweiz för att rita ett storslaget hotell på Skatudden. Förslaget till hotell med ett formspråk i glas anknöt till is, som is i betydelsen av kyla, frost, snö och köld. Byggnaden hade suttit rätt i vårt kärva klimat, åtminstone haft en naturligare anknytning till väderleken än nuvarande planer för området, badbassänger med en säsong på ett par månader max. Till bassängernas försvar kan man säga att de är allmänningar, det är inte ett hotell.
Men "iskuben" mötte kompakt motstånd. För det första skulle hotellet stå mitt i "nationallandskapet", i fogen mellan Salutorget och Skatudden med ikoner som Uspenskikatedralen och slottet som grannar. Eliten för arkitekterna levererade den ena bitska kommentaren efter den andra, som Kristian Gullichsen som beskrev hotellet som "en iögonfallande solitär som bryter mot omgivningen på ett pinsamt sätt. Byggnaden i sig är det inget fel på. Den skulle platsa fint vid Tölöviken". Eller Samuli Miettinen som tyckte till så här: "Byggnaden saknar djup och sammanhang". För det andra gick Buchardt och Korpinen så där bara och engagerade en arkitektbyrå, och därtill utländsk, med den följden att den finländska arkitektkåren reagerade starkt: I Finland har vi arkitekttävlingar som alla har chansen att delta i!
Efter många förvecklingar fick Buchardt back på hotellet på Skatudden, men han gav sig inte och hittade med benäget bistånd från stadsplaneringskontoret ohelig mark på Busholmen. Hotellprojektet på det gamla hamnområdet visade sig vara minst lika eldfängt som det föregående. Den här gången var det höjden på bygget, 33 våningar, som fungerade som tände i debatten. Om något så är den enhetliga takhöjden i Helsingfors ett varumärke för stadens silhuett och den rubbar man inte utan vidare. Motståndarna var högljudda men i själva verket föll det höga huset på en enda röst i stadsfullmäktige, där alltså 43 var emot och 42 för 33 våningar
För Arthur Buchardt är motgångar lite som att hälla vatten på en gås. Hans vilja att investera i hotell i Helsingfors är orubbad, och nu är han i gång med att börja bygga ett 16 våningar högt hotell i stället. Arkitekt är finländska Aki Davidsson som emellertid inte sitter på projektet genom en öppen och allmän arkitekttävling utan för att Buchardt valde honom. Inget illa om Davidsson men jag minns inte att någon den här gången skulle ha reagerat på förfarandet att bygga synligt utan tävlan.
Summasummarum: Buchardts hotell tog ytterligare ett steg mot genomförande i måndags då stadsstyrelsen beslutade att man hyr tomten åt Buchardt fram till 2065. Arrendet är drygt en halv miljon euro om året men det är först efter tio år som Helsingfors debiterar fullt belopp. På Stilla Havsgatan tronar inom en överskådlig framtid två torn på 16 våningar med 400 hotellrum i kategorin "högklassigt". Hotelloperatör är Clarion som driver 164 hotell i de nordiska länderna och Baltikum.
Till bygget ansluter sig också restaurang och kongresslokaler som inrättas i det kulturmärkta hamnmagasinet L2 som ritades av Lars Sonck. Hamnmagasinet från 1936 är ett kallt förråd som ska genomgå en tämligen stor ombyggnad för att duga som krog och mötesrum. Målet är att bevara något av atmosfären och till exempel gamla trapphus. Fasaden ska förbli intakt med undantag för att man bland annat bygger om dörröppningar till fönsterdito. Stadsmuseet, med uppgift att värna om det kulturhistoriska landskapet, visar förståelse för ingreppen men varnar för den största hotbilden, att magasinets källare blir skyddsrum. Det orsakar tunga ingrepp som å sin sida resulterar i omfattande rivningsarbete. Jag har inget minne av att stadsmuseets försynta framställan skulle ha fått fart på minsta lilla förtroendevald, eller någon annan för den delen.
Dessutom ... I morgon går arkitekttävlingen om Guggenheimmuseet in i följande fas. Då läger man fram listan på sex finalister som har sållats fram ur oöverskådliga 1750 förslag till museum. Man behöver inte ha minsta talang för att sia eller agera spågumma för att säga att vi kan förvänta oss en spretig debatt kring byggnadens lämplighet i landskapet, dess dimensioner och formspråk. En annan sak är att Guggenheim fortfarande saknar beslut och politisk förankring för tillräcklig finansiering från finländskt håll.