Stora Robertgatans medelålderskris
När man går längs med Stora Robertsgatan möts man av en dyster syn. Fönstren till många affärer är igentejpade, gatan har sjunkit in och stenarna är lösa. Visionerna för Helsingfors första gågata var stora men verkligheten har blivit något helt annat. I flera år har Hbl rapporterat om gågatans förfall, men skicket, det blir bara värre.
Tusentals människor trängdes på Stora Robertsgatan när den officiellt öppnades som gågata, skrev Hbl i september 1985. På en gågata har folk verkligen tid att titta i skyltfönstren, hette det då. Visionen var en livlig, pulserande gågata i hjärtat av Helsingfors. Redan då påtalade Hbl att något så enkelt som skräpkorgar saknades. Omkring trettio år senare lyser de fortfarande med sin frånvaro. När jag var i övre tonåren var ”Roban” stans krogmecka, med inneställen där ”alla” hängde. En annan minnesbild var sexbutikerna som låg inhysta vid gatan. Den en gång så livliga gatan med kaféliv i mellaneuropeisk stil, med små specialiserade kvartersbutiker är numera kroniskt sjabbig.
När jag ringde upp byggnadskontoret för knappt två år sedan sade projektchefen att det inte finns pengar men att det realistiska är att gatan kan börja byggas om 2014. Nu svarar samma Jarmo Ahonen att kanske 2015 är mer realistiskt, men att det är bäst att inte tro något alls. Om inget görs, kan det snart vara för sent.
För två år sedan flyttade bögkrogen DTM bort och lokalen har stått tom sedan dess. Man undrar ju hur någon i dessa tider har råd att låta lokaler stå tomma, men ägaren Sponda förklarar att de inte vill ha nya hyresgäster eftersom lokalen kräver renovering. Sponda väntar på besked av staden om att få bygga om lokalen till bostäder. Områdeschefen Joona Reunanen räknar ändå med att företaget nästa år kan ta beslut om huruvida man bygger bostäder eller kontor.
Den ena efter den andra butiksägaren har nyligen antingen flyttat eller satt lapp på luckan. Fem skyltfönster gapar tomma efter bland annat Aitokauppa, Popot, Kippo och Stupido Shop. En orsak är att tiderna är tuffa för småföretagare, en annan är näthandeln och dyra hyresutgifter i centrum. Butikschefen Aleksi Pahkala på skivaffären Stupido berättar att de flyttade till Berghäll för att kunderna försvunnit. Pahkala tycker att staden inte alls sköter om gatan, att hyresutgifterna är vansinnigt höga och att hela gatan håller på att förfalla.
Området börjar bli en sovande stadsdel, medan till exempel Berghäll är det som Rödbergen var för tjugo år sedan.
Pirjo Salo som bor i området undrar om någon ska behöva göra sig illa på den knöliga gatan innan staden tar hand om den. När kvartersbutikerna försvinner och bostadspriserna skjuter i höjden blir påföljden just en slumrande stadsdel.
Fenomenet är känt också på många andra håll i världen – pikanta stadsdelar som favoriseras av bohemer och konstnärer blir så populära att priserna skjuter i höjden och det blir dags att flytta till följande stadsdel. Invånaraktiva har försökt piffa upp Robertsgatan med till exempel festivalen Sun Roba som ordnades i somras. Men också nu talar arrangörerna i dystrare ordalag om den sovande gatan.
Kroglivet verkar det däremot gå okej för. We Got Beef’s ägare Sacha Remling berättar att krogen i år haft det bästa året sedan 2007. Grannarna knorrar däremot och kroglivet hjälper inte riktigt till att upprätthålla den kommers en gågata behöver.
Varför är gatan då så guppig och knölig? En orsak är servicetrafiken som speciellt framför mataffärerna sliter på gatan. Redan för trettio år sedan klagades det på servicetrafiken på gågatan som samtidigt också kallades för Helsingfors bästa parkeringsplats. Än i dag har vi samma problem. Varför inte viga området till parkeringsplats om det nu är så svårt för staden att övervaka bilparkeringen? Vi har ont om p-platser och historien har ju visat att systemet inte fungerar.
Ända sedan starten har man klagat på att Robertsgatan saknar ett Pukeva eller ett Forum, det vill säga ett dragplåster som skulle locka fler kunder. Ett av Stora Robertgatans problem är att den ligger för långt från absoluta centrum för att någonsin riktigt kunna fungera som gågata. Politisk vilja verkar också saknas. Kanske ”Roban” kunde överleva om den kopplades ihop med ett hypercentrum.
I slutet av 80-talet skrev vi om stadens principplaner för ett ”gåcentrum”, där också servicetrafiken skulle bort från gatorna. Vissa av gågatorna i centrum blev av, men tänk om detta gåcentrum kunde utvidgas i dag? Ett bilfritt centrum med gott om mysiga småbutiker på välskötta gator. En utopi kanske? Men det kunde åtminstone tjänstemännen drömma om tidigare.