Hilkka Olkinuora: Hund eller husse ?
Hunden är och gör vad vi förväntar oss av den. Den är förutsägbar och lätt att tyda. Människan är överraskande och svårtolkad. Hunden är trygg och lojal, människan är det nödvändigtvis inte.
Kvinnan bloggar: "Karlar kommer och går, väninnor består." Forskaren öser på: "Män har åsidosatts av kvinnorna." Män gnyr: "Jag har blivit behandlad värre än en hund!" Damerna svarar: "Okej; då hellre hund än du!"
Familjen upplevs plötsligt som en agilitybana där kvinnan är föraren. Mannen får sin belöning först efter hoppa, spring och vacker tass. Och då det verkligen gäller, då hon äntligen fått nog av att vara den ansvariga, besviken på karln, väljer hon den verkliga hunden:
Hunden låter henne sova i frid. Mannen tvingar henne till samlag. Hunden är lyhörd till hennes behov. Hunden kritiserar och gnäller inte. Mannen gör inte sin andel av hemarbetet men är ändå inte nöjd med hemmet. Hunden sviker eller bedrar inte. Mannen kan ljuga och ha andra kvinnor. Hunden är kvinnans fyrbenta vän som alltid har tid. Mannens bästa vän har fyra gummihjul. Hunden överger dig inte. Mannen lämnar dig för en tös. *
"Människan skaffar sig en hund därför att den inte kan dölja sina känslor" är en härlig liten bok som kunde öppna grinden mellan hemmet och hundgården. Skämtet om att mannen är som en hund – eller rentav värre än en hund – avslöjar nämligen en trend som kan bli till en kollektiv tragedi av ensamhet och aggression.
Förväntningarna och kommunikation är nycklarna. Att bli respekterad i ett förhållande utan att behöva dölja sitt väsen. Hunden är och gör vad vi förväntar oss av den. Den är förutsägbar och lätt att tyda. Människan är överraskande och svårtolkad. Hunden är trygg och lojal, människan är det nödvändigtvis inte.
"Som singel vet du aldrig vem du skall möta och vad skall hända. I parförhållandet vet du aldrig när han skall lämna dig och ditt liv rasar", sammanfattar en lillkändis motiven för skilsmässan från en äldre storkändis. Samtidigt kristalliserar hon ypperligt, om än omedvetet, dagens relationer. Hellre själv – nysvenska för ensam – än i fallfara – nysvenska för kämpen i förnedrings-tv. Hellre flykt till det rationella jobbet än livet hemma med de aldrig färdiga rutinerna och det tröttsamma traskandet i känsloträsket. Hellre evigt ung än besvärligt vuxen.
Då är det tryggast med en hund. Som är beroende av dina omsorger men inte din kärlek. Som älskar dig utan krav du inte mäktar med. "Jag gav dig mitt hjärta men du ville ha min själ", sjunger amerikanern och ger sig i väg.
"Visste inte att det skulle finnas så mycket villkorslös kärlek i världen!" utbrast maken då hans första hund hälsade honom i tamburen, utom sig av glädje jämt. Inte kunde jag då berätta att under dystrare perioder hade jag tidvis tänkt att av de två alfahannarna skulle jag nog valt hunden.
Det blev inget val. Båda dog i förtid. "Jag har också förlorat en hund", tröstade vänner. En del blev förskräckta, men vi hundmänniskor förstod. Självklart liknas då inte ett djur med en människa, men sorgen är likadan.
Hunden lär oss mycket. Men "av mannen lär sig människan". **
*Kvinnorna på Ilta-Sanomats nätsida i förrgår
** Eeva Kilpi
Hilkka Olkinuora är hundvän