Mikael Jern: Ät insekter och rädda världen – kanske
Mikael Jern: Ät insekter och rädda världen – kanske
Att äta insekter är en intressant trend som det diskuteras en del om för tillfället, bland annat i HBL (19.1). Kanske mer oväntat är att det pratades om insekter som mat då Jord- och skogsbruksministeriet nyligen hade ett seminarium kring sin kommande matpolitiska redogörelse.
Hos oss är det trendigt, men för uppskattningsvis två miljarder människor på vår planet är det vardag och har länge varit så. Det finns åtminstone två faktorer som gör att det nu talas insekter. Dels handlar det om den växande befolkningen på vår planet och de utmaningar som en ökad matproduktion med begränsade resurser och miljöproblem ger. Sedan handlar det också om hippa trender. På marknaden i västvärlden finns det i dag flera olika proteinstänger med insektmjöl som kan vara ett alternativ efter träningspasset på gymmet.
Men den vetenskapliga basen för användningen av insekter som mat eller foder är rätt tunn. Eftersom insekter har ätits traditionellt främst bland fattiga i mindre utvecklande länder i Asien och Afrika har det inte funnits intresse för forskning. Ett steg togs 2013 då skogsavdelningen (!) vid FN:s livsmedelsorganisation FAO publicerade en längre rapport om ämnet. Utvecklingen verkar i stället mera ledas av eldsjälar i olika länder.
Största delen av de insekter som äts i världen har inte aktivt odlats, utan fångas direkt ur naturen. Det ger mat till familjen och möjlighet att sälja fångsten på lokala marknader. I länder som Thailand och Vietnam odlas däremot syrsor med enkla metoder på bakgårdar. Någon storskalig produktion av insekter finns ännu ingenstans i världen. Insekter kräver en varm omgivning för att växa. Det gör det enklast att odla insekter i tropiska länder, eftersom det då inte behövs isolerade och uppvärmda produktionsutrymmen.
Ett av de hårdaste argumenten för att använda insekter som mat handlar om att de sparar naturresurser, det vill säga att de effektivt omvandlar fodret för sin tillväxt. Enligt FAO:s rapport går det åt två kilo foder för att få fram ett kilo ätbar syrsa. Men samma fodereffektivitet har vi i dag med modern kycklinguppfödning: två kilo foder ger ett kilo kött. Går vi över till modern fiskodling är förhållandet ännu bättre: 1,1 kilo foder ger 1 kilo lax. Näringsmässigt är insekterna goda proteinkällor och innehåller också järn och andra mineraler. De har emellertid inga överlägsna näringsvärden, jämfört med andra animaliska proteinkällor.
I Thailand används kycklingfoder som mat för de odlade syrsorna och då blir det ju ifrågasatt om insektodlingen är ett sätt att spara på naturresurserna. Insekterna kan däremot bättre utnyttja växtavfall som foder och där ligger en intressant potential, nämligen att utnyttja sidoströmmarna i den nuvarande livsmedelskedjan på ett bättre sätt. I USA gör till exempel det lilla företaget Enviroflight djurfoder av flugor som fötts upp på rester från livsmedelsindustrin. Där har vi kanske framtiden då trendfaktorn mattas av om några år.
Mikael Jern
är agronom och jordbrukare.