Anna Rotkirch: Kan vänner ersätta syskon?
Syskonen blir färre. Det är en ofrånkomlig följd av att nativiteten nu sjunker i Finland. En minskande andel familjer får många barn. Vad innebär det för vårt sociala liv?
Under de senaste decennierna har de allra flesta finländska barn, kring 90 procent, haft syskon. Familjer med högst ett barn har varit ganska få, kring 15 procent. Av de barn som har syskon har kring 60 procent haft två eller flera. (Då avses barn med samma mamma – räknar vi med halv- och bonussyskon blir paletten ännu brokigare.)
Befolkningsförbundets färska familjebarometer visar att finländarnas ideala familjestorlek hatar justerats nedåt. Tidigare brukade genomsnittsfinländaren önska sig två tre barn, nu är talet två. Allt färre siktar alltså på stora familjer, medan den lilla familjens ideal med högst ett barn för första gången verkar rota sig också hos oss.
Många föräldrar med ett barn brukar oroa sig för hur barndomen ter sig utan syskon. En vanlig orsak till att vilja få ett andra barn är att ge det första en lekkamrat. Ironiskt nog är syskon ur den förstföddas synvinkel inte nödvändigtvis någon välsignelse. Att vara det enda barnet har, enligt en sällsynt enstämmig forskning, en mängd fördelar och få nackdelar. Så är fallet åtminstone då man använder ”hårda” mått som allmän utveckling, utbildningsnivå, eller inkomster som vuxen. Betydelsen av livserfarenhet och trivsamt virrvarr i vardagen är som känt svårare att utvärdera.
Så nej, barn lider inte nämnvärt av att vara utan syskon.
Men i vuxenlivet kan syskonbanden redan ge större nytta. Kampen om föräldrarnas uppmärksamhet har då förmildrats, och relationerna blir ofta jämnare och positivare med åldern. Att ha syskon hjälper både i livskriser och till vardags: till exempel har kring varannan trettioåring skött sina syskons barn det senaste året.
Hur är det då för dem som saknar syskon, eller av någon orsak inte har kontakt med dem?
Neha Gondals forskning med data från över 25 länder, däribland Finland, visar att vänner delvis kan ersätta syskon. Människor uppgav vem de skulle vända sig till om de behövde praktiskt hjälp då de var sjuka, ville låna pengar, eller behövde tröst och stöd. De som hade färre syskon sade oftare att de skulle få hjälp av nära vänner jämfört med dem som hade flera syskon.
Men de enda barnen skulle, enligt samma forskning, också oftare använda professionell hjälp – eller inte vända sig till någon alls.
Vänner kan träda i syskonens ställe – men inte i alla avseenden. I synnerhet drar man sig ofta för att be om praktisk hjälp av andra än nära släktingar.
Ibland kan den syskonlösa bli helt utan stöd. Det ställer krav på sociala tjänster och medborgarsamhället. I synnerhet som de små familjerna nu ökar mest bland dem med lägre inkomster och resurser.
Anna Rotkirch leder forskningen vid Befolkningsförbundet.