Anu Koivunen: Oy Finland Ab
Den omtvistade förvaltarregisterreformen har begravts, Alexander Stubb har bett om ursäkt för sina felaktiga uttalanden på riksdagens frågestund men bortom det dagspolitiska stundar en viktig diskussion om statsförvaltningens informationspolitik.
Ett pm som Aamulehti (28.11) avslöjade uppvisar att Finansministeriets kommunikationsavdelning ville styra bort medial uppmärksamhet från reformförslagets negativa effekter och handplocka journalister som skulle rapportera om lagberedningen. Ministeriet har sedermera ändrat praxis och lovat bjuda in alla medier till alla informationstillställningar.
Likväl återstår principfrågan. Såsom Marko Junkkari skrev i Helsingin Sanomat (1.12) visar fallet att gränsen mellan tjänstemannakommunikation och politiskt spinn har suddats ut. Det är förståeligt att den politiska kontrollen över ministeriernas kommunikation har blivit intensivare i takt med att politiken medialiserats. Många på sociala medier har undrat varför det inte anses vara självklart att ministerier och politiskt utnämnda tjänstemän gör politisk PR.
Enligt Rekommendationen om statsförvaltningens kommunikation (2010) bör ministerierna dock sträva efter att skilja substanskommunikation från den politiska kommunikationen. Det som ytterst ligger bakom konflikten mellan information och spinn är frågan om hur vi ser på staten.
Juha Sipiläs regering och dess retorik om strategiskt ledarskap är nämligen blott den senaste etappen i en längre utveckling där staten sedan 1980-talet gradvis förvandlats till en koncern som lämpligen skall ledas som ett företag. I 30 år har reformisterna beskrivit staten – den offentliga sektorn – som trög och ineffektiv, medan det med konsulthjälp strömlinjeformade företaget Oy Finland Ab har utmålats som smidigt och effektivt. (Mer om hur synen på staten ändrats kan man läsa i Hanna Kuuselas och Matti Ylöstalos bok Konsulttidemokratia från 2013).
Trots att samma konsultlärdomar om kommunikation spridits inom företag och statsförvaltning handlar det väsentligen om två skilda världar. I ett företag är kommunikation ett redskap för ledarskap, medan ministerier är ansvariga organ för lagberedning med högställda krav på kunskapsunderlag och konsekvensbedömning.
Det är denna skillnad som förvaltarregisterreformen som en kontroversiell fråga gjorde synlig. Tack vare journalister uppmärksammades en principiell intressekonflikt mellan politiskt ändamålsenlig, strategisk kommunikation och allmänhetens rätt till tillförlitlig, oavhängig och neutral information.
Finansminister Stubb har fortsatt förtroende hos sina regeringskolleger men allmänhetens förtroende för Finansministeriet är rubbat. Frågan vi bör fortsätta diskutera handlar om vad som sker med politisk makt när staten förvandlas till en koncern, hur mycket makt som överförs från politiker till tjänstemän. Det är förresten just den frågan som återkommande ställts av Jari Hanska, den journalist som Finansministeriet tidigare denna höst ville bannlysa.
Anu Koivunen
är medieforskare och professor vid Stockholms universitet.