Jacob Söderman: Att kunna mjölka
– Kan någon här mjölka en ko?
Vår spralliga lärare på en sommarkurs i franska 2001 ställde frågan.
Vi, ett tiotal kursdeltagare, såg förbryllade ut. Jag sträckte försiktigt upp handen.
Somrarna 1942-1943 tillbringade mamma, storebror och jag på Ribacka gård i Björköby utanför Vasa. Min mormor kom från gården.
För krigsbarn från Helsingfors betydde det god mat, vänliga människor, inga nattliga bombalarm. Anni, dottern i gården lärde oss road mjölka kor.
Vi gillade fil. Varje morgon tog vi våra filbyttor i källartrappan. En morgon var byttorna borta. Vi rusade till köket och klagade hos Hilma, värdinnan på gården: – Någon har stulit vår fil!
– Pojkarna kom hem i natt, sa hon lugnt: ”De var hungriga”
Vi följde med spänning när Gustav och Evert arbetade på gården. De tog oss med på fisketurer. Vi var säkra på att de tagit livet av ett hundratal ryssar.
Båda kom hem från fronten hösten 1944. Evert tog över gården. Gustaf skötte posten. Han blev styrelseordförande i Björköby kommun.
Ibland tog de kontakt. När jag var minister gällde det att avvärja arméns försök att placera kanoner på Valsörarna. När jag jobbade på kommunförbundet gällde det att förhindra att kommunen placerades i den sämsta bärkraftsklassen. De oroades av att man på 1970-talet föreslog att Björköby skulle slås ihop med Vasa.
Somrarna på ön gav mig ett stort förtroende för skärgårdens människor. Jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa. Ibland var uppdragen rara.
På sommaren 2009 tog man kontakt från Björkö. Som en del av 20´0-årfestligheterna ville man inviga en sten.
År 1809 lösgjordes Finland från Sverige. De ryska trupperna hade våldgästat ön på vägen över isen mot Sverige. En text inristad på stenen skulle påminna om detta.
En lärare från Vörå kommenderade en grupp i svenska arméns historiska uniformer. Jag undrade hur ceremonin skulle gå till.
Han föreslog att jag avslutar talet med att ”jag inviger denna sten.” Då skulle hans soldater avfyra en liten kanon.
Inför ett hundratal sommargäster och ortsbor small kanonen till ordentligt. Några kor på en angränsande äng tog till flykten. Publiken applåderade.
Den ryska armen kom i tillbaka över isen i storm och kyla. Soldater frös ihjäl. Björköborna lär ha räddat flera. Skärgårdsbor hjälper folk i nöd. De ser till människan.
I somras mötte jag än en gång trygga och kloka människor i Björköby. Sedan 1973 är byn en del av Korsholm.
De unga kommer till gymnasiet eller yrkesskolan som alla andra, kommunen har ordnat med kommunalteknik. Driftige Ole Norrback fixade en ståtlig bro mellan fastlandet och skärgården.
Det karga skärgårdslivet blev historia. Skärgårdens charm möter man ännu i Björköby.
Egentligen lämnade jag aldrig helt Björköby, glömde inte de lyckliga somrar jag upplevt där eller de fina människor jag träffat.
De lärde mig mycket annat än att mjölka. De lärde mig att visa medkänsla mitt i vardagens slit.
Jacob Söderman
är juris licentiat.