Antonia Wulff: Tolv år
I ett mötesrum i Senegals huvudstad Dakar sitter de som ansvarar för planering på undervisningsministerierna i länderna i västra och centrala Afrika. Två månader har gått sedan FN:s nya hållbara utvecklingsagenda klubbades igenom och deras uppgift är nu att förverkliga det nya utbildningsmålet på nationell nivå.
Jag som under de senaste åren har jobbat med att påverka agendan och har kämpat för ett så ambitiöst utbildningsmål som möjligt har stunder av total hjälplöshet. För många av länderna i regionen är nästan dömda att misslyckas.
Trots de stora framsteg som har gjorts under de senaste femton åren har målet om lågstadieutbildning för alla inte nåtts. Och den nya utvecklingsagendan är enormt ambitiös i jämförelse. Målsättningen är tolv år av gratis utbildning av god kvalitet. De tio delmålen för utbildning lovar framsteg på alla nivåer av utbildningssystemet, från dagis och förskola, till yrkesutbildning och universitet, men också jämställdhet, trygga inlärningsmiljöer och kvalificerade lärare.
De olika delmålen diskuteras i mindre grupper och i min grupp debatterar Burundi, Centralafrikanska republiken och Kamerun de rekommenderade tolv åren av gratis utbildning. De kommer snabbt fram till att det inte är realistiskt att fördubbla antalet år av utbildning i det här skedet, och att målsättningarna nog inte har formulerats för länder i någon form av kristillstånd.
Representanten för Centralafrikanska republiken berättar om de stora framsteg som gjordes inom lågstadieutbildning innan katastrofen kom och vände upp och ned på allting, det vill säga statskuppen 2013. För tillfället befinner sig landet i en övergångsperiod men ministerierepresentanten hoppas på en ny utbildningsstrategi från och med 2017. Centralafrikanska republiken hör till världens minst utvecklade länder och 20 procent av befolkningen är på flykt.
Gambia berättar stolt att de redan länge har haft gratis lågstadieutbildning enligt lag, men att det för ett par år sedan visade sig att det inte räckte att avskaffa de direkta avgifterna. Familjen förväntades fortsättningsvis betala för allt från uniformer till böcker och inlärningsmaterial, vilket betydde att hushållen stod för upp till 49 procent av de faktiska kostnaderna för lågstadieutbildningen. I dag står staten för också de indirekta kostnaderna, och i september trädde lagen om gratis högstadieutbildningen i kraft.
Löftet om tolv år av gratis kvalitetsutbildning hör till de viktigaste delarna av utbildningsmålet och gynnar direkt dem som hittills exkluderats. Samtidigt är det en enorm utmaning för fattiga länder som redan kämpar med finansieringen och ofta är beroende av bistånd. Men tolv år är också medellivslängden på konflikter i de fattigaste länderna och mot den bakgrunden är tolv år av utbildning en viktig ambition, också om Burundi, Centralafrikanska republiken och Kamerun måste börja med att garantera grundskola för alla.
Antonia Wulff
arbetar med internationell utbildningspolitik i Bryssel.