Jacob Söderman: Hör romernas röst!
År 1965 publicerades en notis om hur en poliskonstapel hade stoppat en romsk – den tiden talade man om zigenare – familj som hade en liten sjuk flicka i släden. Han såg till att flickan fick läkarvård. Flera kommuner hade gett familjen pengar och bett dem åka vidare.
Nya Pressen tog upp fallet. Det blev en livlig debatt. SFP, riksdagsledamot Albin Wickman hade tagit upp romernas problem i riksdagen, tillsatte en arbetsgrupp för att finna lösningar.
Gun Hemming, nu Virkkunen, och jag kallades som sakkunniga. En romsk socionomstuderande Allan Nyman var med. Under Wickmans ledning presterades det första politiska programmet för att förbättra romernas situation. SDP följde efter 1969 med ett utförligt program.
Först den svenska författaren Katarina Taikons besök på ett seminarium i Svenska social- och kommunalhögskolan hösten 1966 satt dock i gång reformprocessen.
Hennes starka uppträdande och klara budskap väckte medierna och myndigheterna. Framför allt fick hon romska aktivister att bilda en förening 1967, för att förbättra den utsatta minoritetens situation.
I debattboken Varning för Vård (1967), red. Lars D Eriksson, fick Social- och hälsovårdsministeriet sig skäppan full. Kristin Olsoni avfyrade en besk kritik för ministeriets svaga skötsel av romernas sociala problem.
När kanslichef Aarne Tarasti klagade över att han inte fick en ny ordförande till Delegationen för zigenarärenden, som den hette då, erbjöd jag mig. Han tvekade; jag vara bara 30 år. Statsrådet utsåg på hösten 1968 en ny delegation. Romerna var representerade. Jag blev ordförande.
I det brusande 60-talet var det ingen svår uppgift att få i gång en fruktbar process för att lösa de omfattande problemen den romska minoriteten mötte i vardagen.
Det gällde utkomst, bostad, skolgång, arbete, kriminalisering av rasdiskriminering. När jag slutat tog delegationen även upp det egna språket och kulturen samt de internationella kontakterna.
Som EU-ombudsman talade jag en gång på en internationell romsk konferens i Barcelona i slutet av 90-talet. Finlands romer företräddes av två aktiva kvinnor med akademisk slutexamen. Man blev glad och stolt.
När delegationen 2006 firade sitt 60-årsjubileum gjorde den en framställning om en bred utredning om de finska romernas situation, historia och kultur. Panu Pulma färdigställde en mångsidig, värdefull bok om forskningsresultaten 2012. Nytt för mig är varför romerna glöms bort i Holocaust-sammanhang. Hitler jagade dem lika intensivt som judar. Nya är uppgifterna om de romska krigsveteranerna, intressant det romska språkets bakgrund eller var romerna kommer från och mycket annat. Svenska litteratursällskapet i Finland har möjliggjort att den nu finns på svenska med titeln: ”De finska romernas historia från svenska tiden till 2000-talet.” Bokförlaget Atlantis. Stockholm 2015.
En stor kulturgärning! Romernas röst hörs klar och tydlig.
Jacob Söderman
är juris licentiat.