Ann-Catrin Östman: Historien om en bok
Historier om utvandrare har fascinerat många av oss. Som barn älskade jag berättelserna om mormors fars äventyr i Alaska och bilderna som hennes fem bröder i Kanada, USA och Afrika hade skickat. Långt efter de stora emigrationsvågorna cirkulerade historier om de människor som hade flyttat från Finland.
Då det begav sig omtalades främst äventyrarna och de framgångsrika. Berättelserna formades av förväntningar och de ekonomiska skillnaderna mellan kontinenterna. I tidningarna beskrevs olycksfåglar och missöden, delvis i syfte att stävja folkvandringen.
Det finns även fina litterära skildringar som berör transocean emigration, men det dröjde innan forskarna i hemlandet tog sig an temat. På 1930-talet började Anders Myhrman, en sociolog verksam i USA, samla material om invandrare från Finland – bland annat i form av livshistorier. Han kan ha varit influerad av den livshistorieforskning som bedrevs i Chicago, där en grupp sociologer förespråkade kvalitativa metoder. Gruppens mest kända studie handlade om polska immigranter, men livshistorier användes då även för att studera kriminella och prostituerade.
Under en lång tid arbetade Myrhman på den stora studie, Finlandssvenskar i Amerika, som publicerades 1972. Den här tematiken ägnade han sig åt vid sidan av sin professur, i en tid då sociologin hade vänt de kvalitativa metoderna ryggen och innan Mobergs utvandrarepos inspirerat forskare här.
I boken beskrev Anders Myhrman immigranternas yrkesverksamhet, hemliv och organisationer. I slutordet använde han ordet ”marginalmänniska” och framhöll att immigranter vanligen levde i ”två något olika världar”. Ofta ökade kyrkligt engagemang efter utvandringen och i sin bok gav Myhrman stort utrymme åt de många religiösa sammanslutningar som grundades av ”svensk-finnar”. Själv hade han rest till USA med några år av folkskola i bagaget. Till en början försörjde han sig genom skogsarbete. Han tycks ha övervägt pastorsbanan, men valde studier i bland annat isländska och disputerade 1937 på en avhandling om den svensknationella rörelsen i Finland.
Myhrmans viktiga arbete resulterade också i en omfattande samling av emigrantbrev och en livshistoriesamling med intervjuer och självskrivna berättelser. Mötet med dessa texter – som finns vid Åbo Akademis bibliotek – gav mig insikt om hur migrationsberättelser formas av normer, svikna förväntningar och kluvna känslor. Många av texterna handlar om bondsöner som efter arbete i gruvor och på skogskamper ägnade sig åt företag, fabriksarbete och studier. En del kom så småningom att fasas in i en vit amerikansk medelklass. När jag märker att just dessa livshistorier främst handlar om män minns jag att det dröjde innan jag själv fick upp ögonen för mormors syster Mari. Hennes flyttning till Sverige var inte lika spektakulär som brödernas.
I dag ska vi vara lyhörda för och ge utrymme åt olika berättelser om invandring och lyssna till de människor som kommer till Finland.
Ann-Catrin Östman är akademilektor i historia vid Åbo Akademi.