Kimmo Sasi: Mot grundlagen
Det mest allmänna argumentet i den senaste tidens debatt har varit: detta förslag strider mot grundlagen.
När regeringen Sipiläs regeringsprogram godkändes skrev två grundlagsforskare att regeringsprogrammet och sparpolitiken kränker grundlagen. När regeringen publicerade sina arbetslivsreformer påstod man att de är mot internationella förpliktelser och avtalsfriheten. När regeringen berättade att den tänker skära ner de asylsökandes sociala förmåner påstod man att det är mot jämlikhetsprincipen. Senast konstaterade biträdande justitieombudsmannen att det kan vara problematiskt ur grundlagens synvinkel att förkorta rätten till heldagsvård.
I en demokrati är det parlamentet som fattar beslut om politikens riktning och om beskattningen och sociala förmåner. Det garanteras i grundlagen att alla skall få mat och tak över huvudet. Men riksdagen kan höja skatterna och minska de sociala förmånerna enligt samhällets resurser. Det är politiska beslut som baserar sig på folkets vilja i valet.
I Grekland eller i Lettland har man fattat verkligen stora sparbeslut, sänkt löner och pensioner för att anpassa landets ekonomi till dess produktionsförmåga. EU-domstolen eller Europeiska människorättsdomstolen har inte ingripit i dessa beslut.
Regeringens planer att minska löneförmånerna kränker avtalsfriheten. Men så är det med all lagstiftning. Med lagar bestämmer staten hur förhållanden mellan människor regleras. I grund och botten borde man egentligen undersöka om hela kollektivavtalssystemet allvarligt kränker avtalsfriheten då det även binder sådana företag och arbetstagare som inte är medlemmar i organisationer som fattar beslut för dem. Och om man går riktigt långt i grundlagsfunderingar: kränker och diskriminerar inte söndagstillägget andra religiösa grupper än de kristna då deras vilodag inte är söndag.
Lagstiftningens syfte är vanligtvis att skydda den svagare parten. Det är ett bra motiv. Arbetstagaren är ofta den svagare parten. Men inte alltid. Om en företagare riskerar att inte bara förlora sin kommande inkomst utan hela sitt livsverk behövs det utan vidare undantag från existerande regler.
Det farligaste grundlagsargumentet är jämlikheten. Vad gör riksdagen i all sin lagstiftning: favoriserar några folkgrupper på bekostnad av andra. Nästan alla sociala förmåner är inkomstrelaterade. Vad är då jämlikhet? Inkomstskatten är progressiv. Vore inte den procentuella skatten mer jämlik? Några företag får stöd. Alla får inte. Det kan inte vara ett problem att behandla personer som inte har tillstånd att vistas i Finland på ett annat sätt än en person som hela sitt liv har gett sin arbetsinsats för samhället.
Grundlagsargumentet är ett sätt att undvika en öppen debatt. När man påstår att någonting är grundlagsvidrigt behöver man inte längre argumentera varför själva förslaget är dåligt. Men det farligaste i hela debatten är att det har blivit ett sätt att kämpa mot demokratin. Om man är missnöjd med valresultatet försöker man begränsa riksdagens möjligheter att fatta beslut. Nu måste den parlamentariska demokratin försvaras mot alldeles för stränga juridiska tolkningar.
Kimmo Sasi
är tidigare riksdagsledamot, minister (Saml) och ordförande för riksdagens grundlagsutskott.