Markus Haakana: Inga kommentarer, tack
För ganska exakt två veckor sedan meddelade Helsingin Sanomats veckoslutsbilaga Nyt att man stänger samtliga online-artiklar för kommentarer. Samma dag, bara ett par timmar senare, meddelade MTV om ett liknande beslut, här gällde det endast artiklar om flyktingkrisen.
Nyt blockerar kommentarerna helt enkelt för att tidningens kommentarspalter gradvis förvandlats till ett kaos, ett myller av invektiv, hot, personliga påhopp, rasistiska utläggningar, paranoida tankebyggen – blandat med enstaka sakliga kommentarer om själva ämnet.
Och redan då jag läser nyhetschef Jussi Pullinens ledare på webben känner jag en ofantlig lättnad: Efter den här texten behöver jag inte – ens av misstag – ta del av nätkommentarerna. Hatarna och trollen finns inte här, i stället kan jag ägna mig åt innehållet i artikeln och begrunda det i lugn och ro medan jag läser ända till sista raden. Jag slipper ängslas över ovettet som släpps loss under artikeln, något jag märker jag ofta gör nu för tiden.
Jag hoppas uppriktigt att alla seriösa massmedier nu skulle ta sig en titt i spegeln och följa Nyts exempel. Det skulle vara en sann tjänst åt såväl mediekonsumenterna, medierna, journalisterna som journalistiken.
Öppna kommentarspalter hör till ett oskuldsfullt förflutet, då de traditionella medierna insåg att de måste hänga med i utvecklingen. Interaktion och debatt skulle det bli, publikkontakt och user-generated content. Men gradvis gav man också upp något av den journalistiska integriteten. Man flyttade kaffebords-, bastu- och krogsnacket upp på förstasidan och gav det samma tyngd och prioritet som den egna produkten.
Det är hög tid för mediehusen att konstatera att det experimentet inte fungerade. Själv tror jag att fler läsare snarare skyr kommentarspalterna än dras till dem. Det borde betyda att det finns ett växande antal mediekonsumenter som också är beredda att betala för ”fredat” medieinnehåll.
I kommentarfälten härunder skulle det förstås heta att ”Haakana vill kringskära yttrandefriheten” eller att jag ”vill ge en liten medieelit all makt”, kryddat med påhopp på journalister i allmänhet, möjligen även mig. Men det finns inget som säger att medierna i yttrandefrihetens namn måste publicera anonyma webbkommentarer. Fria medier är inte detsamma som fritt tillträde till medier.
Det står vem som helst fritt att starta en blogg och där förfäkta vilken samhällssyn som helst. Hot, skrik, hat och paranoia – bara att välja och vraka och låta debatten rasa. Att utöva sin yttrandefrihet har aldrig varit lättare.
Kalla mig konservativ, men jag föredrar att läsa – och betala för – något en riktig journalist satt tid och möda på, inte sida upp och sida ner med hjärnfisar som rafsats ner i fyllan på tio minuter. Blir jag provocerad av det jag läser kan jag skriva en insändare. Jag kan naturligtvis få mothugg, men åtminstone gäller mothuggen själva ämnet och håller sig inom gränser för laglighet och för det mesta även god smak.
Markus Haakana
är företagare och tvåbarnsfar.