Finlands dyraste boplatser
Det verkar vara så att flygekorrar hittas varsomhelst man börjar undersöka lite noggrannare.
Flygekorren är ett däggdjur som få finländare har sett men alla nog hört talas om. För en dryg vecka sedan skrev Helsingin Sanomat om hur de nattlevande djuren ger stora utmaningar för byggandet i Esbo. Stora delar av södra Esbo verkar nämligen vara fullbyggt, inte av bostäder för människor utan av flygekorrar. I helgen hakade HBL på och skrev om hur de breder ut sig i Helsingfors.
Enligt lag är det förbjudet att förstöra flygekorrens föröknings- och viloplatser, vilket orsakar en hel del huvudbry för byggnadsplaneringen på områden där flygekorrar hittas. Flygekorrarna trivs bland annat bra tillsammans med teknologerna i studentbyn i Otnäs där 7 500 nya bostäder planeras.
Runtom i landet har ekorrarna redan i många år förutom husbyggen stoppat både skogsavverkningar och byggandet av vägar. Det är förstås svårt att bedöma hur mycket följdverkningarna av skyddsstatusen har kommit att kosta samhället men Maaseudun Tulevaisuus bedömer i ett ledarstick att det handlar om enorma summor – flera miljarder euro. Flygekorren används i vilket fall som helst som ett verktyg, både av organisationer och privatpersoner, för att stoppa byggprojekt som inte behagar. Om inte annat så försenas tidtabellen genom rättsprocesser så att de som initierat bygget kanske drar sig ur.
Globalt sett är flygekorren en livskraftig art. Arten härstammar från Sibirien och breder ut sig från Finland österut hela vägen fram till Stilla Havet. Men inom EU finns flygekorren bara i Finland och Estland, vilket har lett till att djuret fått en speciell skyddsstatus: ansvaret för artens fortbestånd i EU hänger på Finland. Det finns ändå en hel del flygekorrar i vårt land. En landsomfattande kartläggning gjordes 2006 och kom fram till att det då fanns 143 000 honor. Om man dessutom lägger till hanar och ungar så har vi en population på flera hundratusen flygekorrar i våra skogar.
Många miljöorganisationer anser att siffran 143 000 är alldeles för optimistisk och att stammen krymper snabbt. Men de kartläggningar som görs inför större väg- och byggprojekt tycks ge en annan bild. Det verkar nämligen vara så att flygekorrar hittas varsomhelst man börjar undersöka lite noggrannare. Eftersom inventeringar av det nattlevande djuret främst görs genom att leta spillning är det svårt att på riktigt bedöma förekomsten i ett område innan ett dyrbart inventeringsprojekt genomförs. Därför dyker det nu upp flygekorrar i södra Esbo – den som söker han finner. Undersökningarna visar också att flygekorren är bra på att anpassa sig och trivs nära bosättningar.
Kanske det skulle vara dags att föra en diskussion om hur mycket skyddet av flygekorrarna får kosta samhället och vilken skyddsnivå som är den rätta. Att en art är rödlistad, hotad, betyder nämligen inte automatiskt att skyddet måste vara hur omfattande som helst. Av de rödlistade däggdjuren i vårt land jagas till exempel lo, björn, varg och skogshare.
Mikael Jern är agronom och jordbrukare.