Valet är en fest
Trots alla utfrågningar har många av den svenska politikens nyckelord visat sig vara främmande för väljarna.
Det är val i Sverige kommande söndag, och tack vare ett färskt dubbelmedborgarskap får jag för första gången rösta också i det svenska riksdagsvalet. Röstkortet damp ner i postlådan häromveckan och nu väntar en rad beslut: att rösta på valmanifest, ideologi eller en regeringskoalition? Eller taktikrösta på partier nära fyraprocentströskeln? Lita på partiernas listor eller personrösta?
Valkampanjerna har så gott som ignorerat att det pågår krig i närområden. Utrikes- och säkerhetspolitik är frånvarande i valkampanjer, och politik görs med blott inrikespolitiska frågor. Det är förvånande i ett land med 1,5 miljoner utrikesfödda invånare och en självbild som framhäver internationalitet.
Regeringsduglighet som vid förra valet lyfte den borgerliga Alliansen i opinionssiffror har inte visat sig vara något säkert framgångsrecept och speciellt misslyckad som strategi att mobilisera unga väljare. Moderaterna och Socialdemokraterna som i otaliga debatter munhuggit om vem som är pålitligare som statsbärande parti har båda svikande opinionssiffror medan partier med tydliga profilfrågor har lyft sig.
I Stockholm har gatorna kantats av Moderaternas renodlat negativa kampanj – ”R.I.P. RUT”, ”The End of ungdomsjobb”, ”Tack å hej fritt skolval” – om vilka reformer som kommer att gå förlorade om de rödgröna vinner. Socialdemokraternas affischer utlovar ”ett bättre Sverige för alla”. Skrämsel eller mys, men det som kampen om regeringsmakten döljer är de i verkligheten stora likheterna i partiernas politik.
En sak är klar. Det mediala landskapet för valrörelser har ändrats, och tidningar har blivit tv. SVT och TV4 har förlorat sin särställning som debattfora då speciellt Aftonbladets och Expressens tv-kanaler har tagit en mycket synlig roll. Anna Hedenmo (SVT) i all ära, men vem vill missa Karin Magnussons (Aftonbladet) eller Peter Wolodarskis (Dagens Nyheter) utfrågningar? I stället för att utgöra en klimax på slutrakan pågår den stora valdebatten numera dygnet runt i flera veckor.
Trots alla utfrågningar har många av den svenska politikens nyckelord visat sig vara främmande för väljarna. Enligt en färsk undersökning (P1 Språket i Sveriges Radio 2.9) förstår inte fyra av tio ordet jobbskatteavdrag, en skattelättnad för alla i lönearbete, som varit den borgerliga Alliansens synligaste reform sedan 2006. En av fyra harklar med ”utanförskap”, ett Allians-begrepp för dem som försörjer sig med sociala ersättningar och bidrag. Likväl är ”Fas 3” – aktivitetsåtgärder för arbetslösa som vänstern vill avskaffa – främmande för en fjärdedel av väljarna. En av fem förstår inte innebörden med ”reform”. Massiv medialisering garanterar inte välinformerade väljare, och detta borde ge såväl politiker som medier skäl till eftertanke.
På söndag stundar en spännande valvaka, men dessförinnan tar jag mig till vallokal och valkaffe. Att hela 84 procent röstar, som i Sverige vid senaste valet, förtjänar att firas.
Anu Koivunen är medieforskare och professor vid Stockholms universitet.