Idrott väcker känslor
Vad Putins PR-satsning beträffar tycker jag det viktiga är att omvärlden genomskådat syftet med ett storstilat OS.
I Finland har vi den här veckan fått glädjas åt flera idrottsframgångar. Samtidigt närmar sig de olympiska spelen i Sotji. Spelen är självfallet intressanta ur ett idrottsligt perspektiv men samtidigt utgör de ett jätte propagandaevenemang för den ryska presidenten.
De finländska idrottsframgångarna med juniorishockeyn i spetsen gör gott åt den finländska självkänslan. Den senaste veckan har också volleybollslandslaget kvalat till VM-slutspelet första gången sedan 1982, såväl junior- som damlandslaget i ringette blivit världsmästare, i skidspåret klarar sig våra blåvita stjärnor bättre än på länge och i backhoppningen har Anssi Koivurantas seger i Innsbruk gett hopp för framtiden.
En fjärdedel av finländarna följde faktiskt med juniorhockeyfinalen via television och internet. Det är uppenbart att de här idrottsprestationerna betyder mycket för många av oss finländare mycket. Det här förklarar för sin del fenomenet där idrotten ofta används i propagandasyfte.
I ett tidigare jobb i idrottsministerns stab hade jag möjligheten att besöka de olympiska spelen i Peking 2008. Spelen var en jättelik PR-satsning av den kinesiska regimen. Enorma summor satsades på att bygga upp arenor för alla de många sommargrenarna, arrangemangen löpte som smort och hela världseliten var på plats för att ta del av spektaklet. De olympiska spelen kom att bli en verkligen lyckad satsning för regimen vars legitimitet i brist på demokrati ofta varit föremål för diskussion.
Ur president Vladimir Putins perspektiv ska spelen i Sotji, som kör i gång om en månad, bli en upprepning av vad kineserna lyckades med. Ryssland har uppskattningsvis satsat 40 miljarder euro på de praktiska arrangemangen, på allt från att bygga OS-byn och arenorna till säkerhet och program. För Putin har dock inte allt gått som på Strömsö så här långt. Som en följd av kontroversiell lagstiftning och fängslandet av politiska aktivister har flera prominenta krafter meddelat att de bojkottar spelen.
Bland annat USA:s president Barack Obama och Storbritanniens premiärminister David Cameron har meddelat att de inte reser till Sotji. Ryssland har benådat en del av de kändaste politiska fångarna men den allmänna uppfattningen är att det endast gjorts för att få slut på bojkotterna. Samtidigt har de tråkiga terrordåden i Volgograd överskuggar förberedelserna. Mycket tyder alltså på att OS i Sotji inte blir den PR-seger som Putin hoppats på.
Jag hör till dem som anser att Finland måste kunna föra även svåra diskussioner om exempelvis människorättssituationen med länder som Kina och Ryssland. En regelrätt bojkott av OS är dock enligt mig inte någon lösning. Det är idrottarna som lider av en bojkott, idrottare för vilka spelen ofta är en absolut höjdpunkt under en lång karriär.
Vad Putins PR-satsning beträffar tycker jag det viktiga är att omvärlden genomskådat syftet med ett storstilat OS. Nu ska vi hoppas att arrangemangen i Sotji förlöper utan tragiska terrordåd. Samtidigt ska vi hoppas på många blåvita framgångar i själva spelen. Efter förra helgens stordåd ser det ljust ut.
Carl Haglund är ordförande för SFP och försvarsminister.