När kan vi få rättvisemärkta kläder?
En upplyst konsument kan i dag välja om han eller hon skall ha ekologiskt producerade varor eller inte.
Om jag inte hade lyssnat på Radio Vega hade det gått mig helt förbi att det nu är en temavecka för rättvis handel. Någon annan information om temat har jag inte märkt av. En orsak är förstås mångfalden av märkningar på konsumentvaror. En upplyst konsument kan i dag välja om han eller hon skall ha ekologiskt producerade varor eller inte, inhemska varor, närproducerade livsmedel, varor utan tillsatsämnen, miljövänliga varor, varor med litet koldioxidavtryck, gmo-fria livsmedel för att inte tala om mat med olika slags näringssammansättning. Rättvisemärkningen konkurrerar om uppmärksamheten med alla dessa.
Egentligen borde det vara en självklar sak med rättvis handel, det vill säga att odlaren eller producenten får ett pris för varan som överstiger produktionskostnaderna. Eller om det är fråga om ett företag, att de anställda garanteras en minimilön och viss social trygghet. Men så är inte fallet i dagens läge för många vanliga livsmedelsprodukter som härstammar från u-länder. Prisbildningen kan helt styras av uppköparna eftersom producenterna inte har andra säljkanaler.
Handeln med rättvisemärkta produkter, Fairtrade på engelska, har därför gett ett drägligare liv för en hel del jordbrukare och farmarbetare i utvecklingsländerna. Rättvisehandeln har vuxit kraftigt under de senaste tio åren efter att varorna kommit in på hyllorna i vanliga stormarknader. Enligt Fairtrade-organisationens egna uppgifter har försäljningsvärdet i handeln på Fairtrade-produkterna globalt stigit från 220 miljoner euro 2002 till 4,9 miljarder euro 2012. Även i Finland har försäljningen av rättvisemärkta produkter gått kraftigt uppåt, förra året ökade försäljningen med hela 48 procent. Satt i relation till storleken på vår befolkning hör Finland till de länder i världen där det säljs mest rättvisemärkta produkter.
Bland ekonomer har det förekommit kritik mot rättvisehandeln. Kärnan i kritiken har väl egentligen varit att rättvisehandeln gynnar en del producenter men inte alla, att den fria marknadsekonomin snedvrids. Men om jag som konsument vill att en större andel av priset skall gå till producenten är Fairtrade i dagens läge det bästa eller kanske det enda sättet att få det att lyckas.
Varför kan vi inte unna ens en del av de fattiga bönderna i u-länderna att ha bättre säljkanaler som ger dem ett bättre pris? Då det gäller affärsverksamhet här i de utvecklade länderna är detta något vi beundrar: ett företag som lyckas hitta samarbetspartners med bättre försäljningskanaler och säljer till ett högre pris är en framgång, inte en snedvridning av marknaden.
Det är märkligt att rättvisemärkningen egentligen bara har fått fotfäste inom handeln med livsmedelsprodukter. Jag skulle gärna unna sömmerskan från Bangladesh som syr mina kläder en månadslön på 100 euro eller mer i stället för de 40 euro hon får i dag. När blir det trendigt med rättvisemärkta märkeskläder?
Mikael Jern är agronom och jordbrukare.