Analys: Putin slår på trumman för koalition i Syrien
Efter terrordådet i Frankrike har positionerna kastats om på den internationella scenen. Ryssland har snabbt tagit initiativet till att trappa upp bombningarna i Syrien tillsammans med Frankrike. Ukraina är nu långt nere på agendan.
MOSKVA För ett år sedan tillbringade Vladimir Putin ett tämligen oangenämt G20-möte i Brisbane. Han hade velat tala ekonomi. Alla andra ville tala om kriget i Ukraina, annekteringen av Krim och det nedskjutna passagerarplanet. Putin blev uppläxad av den ena västledaren efter den andra. Han lämnade mötet före alla andra i vredesmod.
På årets G20-möte i Turkiet var Ryssland inte längre isolerat. Putin fick bland annat en egen tête-à-tête med Barack Obama för att diskutera kriget mot IS i Syrien – samma Obama som för ett år sedan vägrade prata med honom. Därefter höll Putin en briefing i påfallande triumferande ton.
– Vi föreslog tidigare samarbete mot IS. Tyvärr sade USA nej. Men livet fortsätter. Ofta lär det oss läxor, konstaterade Putin.
Han lät bli att säga "vad var det jag sade" – budskapet var tydligt nog ändå.
Samtidigt trappar Putin ytterligare upp kriget i Syrien. I går meddelade ryska underrättelsetjänsten att flygkraschen i Sinai var ett terrordåd – samma slutsats som västvärlden drog för flera veckor sedan.
Så fort den ryska underrättelsetjänsten FSB hade bekräftat att det var ett terrordåd höll Putin ett stridslystet tal.
– Vi kommer att leta reda på brottslingarna, ta reda på vad de heter. Vi kommer att leta efter dem överallt, var de än gömmer sig. Vi hittar dem och straffar dem var som helst på jorden, sade Putin i ett tal som påminde om hans utfästelse år 1999 då Ryssland för- de krig i Tjetjenien. Då fräste Putin att fienden skulle "förintas på dasset".
Både Ryssland och Frankrike trappar nu upp bombningarna av Syrien. Samtidigt har Putin signalerat att Ryssland är villigt att ge flygstöd till rebeller som krigar mot Assad för att hjälpa dem i kampen mot IS. Av det har vissa internationella betraktare dragit slutsatsen att Putin eventuellt är beredd att sälja ut Assad senare, när det blir dags för en slutgiltig uppgörelse om Syrien.
Jag är inte så säker. Att Ryssland håller alla alternativ öppna är en sak. Men att man skulle ge upp sin äldsta och mest pålitliga allierade i Mellanöstern är inte sannolikt. Moskva anser att Syrien behöver en diktator. Då är det naturligt att man föredrar sin egen diktator.
Ryssland anser helt principiellt att det bara är diktatorer som kan styra i Mellanöstern, en syn som ofta upprepas av Mellan- östernexperter jag träffar här. Enligt dem leder varje försök till en liberalisering av politiska regimer i Mellanöstern bara till katastrofer som sedan sprider sig över resten av världen. (Därför är det också en utbredd åsikt inom det ryska etablissemanget att Europa har sig själv att skylla för flyktingkrisen.)
När Putin framträdde i tv första gången efter flygkraschen i Sinai var han märkbart tagen. Då handlade det främst om att uttrycka sin sorg över en fruktansvärd katastrof. Nu är det en helt annan Putin som träder fram. När det gäller att leda Ryssland i strid mot yttre fiender är han i sitt esse. Om han lyckas få till stånd en gemensam koalition mot IS i Syrien kommer det att bli hans största utrikespolitiska triumf någonsin.
Samtidigt halkar Ukraina allt längre ner på agendan, vilket får många konspirationsteoretiker att se samband. Men inom utrikespolitiken sker ofta oväntade vändningar som inte har att göra med någon världskonspiration. Gamla konflikter försvinner inte för det, de prioriteras ned. Vilket inte heller kommer att vara för evigt.