Lycklig i alla mina dagar
Du har ett perfekt liv! utropade min väninna för några år sedan. Hon var hemma med ett litet barn, sov illa, och hela mammapappabarnbubblan stod henne upp i halsen.
Hon syftade på att jag var frånskild. Jag levde ett dubbelliv där jag varannan vecka tog hand om mitt barn med allt vad det innebar av traditionellt familjeliv, och varannan vecka ”singelliv” med allt vad det dåförtiden innebar av vindrickande, umgänge med väninnor och ibland diverse män. Det lät förmodligen mycket mer spännande i hennes öron än det var på riktigt.
Med tanke på hur stor del av befolkningen som lever ensamma är det förvånande att så mycket av vårt samhälle fortfarande cirklar kring kärnfamiljen. En skilsmässa anses fortfarande vara ett misslyckande, och många är de som lyft ögonbrynen när jag sagt att jag är lycklig över min skilsmässa – utan de minsta skuldkänslor över att mitt barn är ett så kallat skilsmässobarn.
Moderna studier visar att skilsmässobarn inte alls mår sämre i vuxen ålder än barn från kärnfamiljer. En förutsättning är naturligtvis att relationen mellan ex-makarna inte är konfliktfylld och att skilsmässan inte orsakar ekonomiska problem. En skilsmässa kan till och med leda till att man som förälder får en närmare relation till sitt barn, och att vardagspusslet kan vara betydligt enklare att lägga eftersom det finns färre människor att ta hänsyn till.
Självklart är en skilsmässa alltid i något avseende en svår process, och det kan ta år att bygga upp ett eget liv. Den tvingar en att tänka om, bryta upp – bygga en ny hållbar struktur av nya livsklossar. Men det kan också utgöra början till ett eget självständigt liv. Skilsmässan tvingar en att konfrontera sig själv, vem man är, och framför allt, om man är smart och inte rusar in i följande relation, tvingar den en att konfrontera ensamheten. Denna kan vara nog så ångestfylld och gastkramande ända tills man kommer ut på andra sidan och kan vända den till något positivt.
Mina ensamma år har varit de lyckligaste och roligaste, men också lugnaste och mest rofyllda, i mitt liv. Förutsättningen har naturligtvis varit en okomplicerad relation till barnets far, och ett jämlikt ansvar för barnet.
Att leva ensam med barn efter att ha varit gift är ett misslyckande enbart om man väljer att se det som ett sådant. Livet utan partner är annorlunda, och för många kan det vara ett bättre liv än att kämpa på i ett äktenskap där all energi går åt till att försöka parera och reparera konflikter. Det finns också en nästan euforisk frihetskänsla i tanken att själv helt och hållet bestämma över sitt liv – i allt från vad som ska ätas till middag till hur man vill leva.
Mitt ensamma liv har gjort mig till en gladare människa och bättre mamma.