Mental ohälsa tar inte sommarlov
På sommaren är det meningen att man ska göra allt det där man sett fram emot under året. Åka på festivaler, hänga med vänner på klipporna under långa ljusa kvällar, sola, bada, äta glass. Jag vet att den finska sommaren inte kan uppfylla alla dessa drömmar, men att få en chans att göra de saker man inte hunnit med under året ...
Men – när glassen inte smakar, att komma i gång med dagen blir ett projekt i sig, att få ihop en träff med de där vännerna kräver orimligt mycket energi och att sitta där i solen och känna att man måste njuta känns paradoxalt, vad gör man då?
Att komma in i systemet i den mentala vården på Studenthälsan och på motsvarande instanser är snårigt, vet både psykologer och deras patienter. Köerna är för det första långa, över 200 ungdomar satt i kö för att få träffa en psykolog våren 2015 på Studenthälsan, sedan innehåller processen flera steg innan den eventuella terapin kan sätta i gång.
Först får man träffa en psykolog som kartlägger och gör ett utlåtande. Hos hen får man gå maximalt fem gånger gratis. Under den tiden ska man träffa en läkare som ska ställa en diagnos så att man får träffa en psykiater som i sin tur ska ge ett B-utlåtande som skickas till FPA. Väl inne blir man väl omhändertagen och förstådd.
Den här processen kan ta musten ur vem som helst. Det är krångligt att hålla reda på alla skeden och vilken person man skall träffa som följande och många unga har inte råd att fortsätta i terapi efter gratisbesöken trots att FPA kommer emot med en del. Ibland kan det dessutom hända, just när processen satts i gång, att sommaren plötsligt kommer emot och institution stänger för en tid.
Då står man där. Utanför dörrarna.
Klart att alla måste få ha sin lediga tid och njuta av de korta sommarmånaderna, men de dåliga tankarna och ångesten försvinner inte bara för att det är soligt. Det finns mentalvårdstjänster, som kristelefoner, som har öppet året om runtom i landet, men det är inte samma person som svarar som man redan skapat en relation till och som känner till ens situation.
Mental ohälsa är inte oaccepterat men svårt att tala om i vårt samhälle. Men ta tjuren vid hornen! Om man nu under sommaren inte kan få det stöd man är van vid har man förhoppningsvis någon närstående, en familjemedlem eller en vän, som man kan förklara för hur man känner sig när en situation känns omöjlig.
Vilhelmina Öhman, Helsingfors