Paula Salovaara: Hagalund, nu gäller det!
En tiomarkssedel brände i fickan. Det var dagen efter skolavslutningen i början av 70-talet. Jag hade fått ett stipendium, och planen var att köpa färgkritor och glansbilder för hela slanten på pappershandeln Wulff, på Heikintori, i Hagalund.
Shoppingmöjligheterna i Hagalund verkade ändlösa. Det låg ett skimmer av djärva moderna tider över hela området. Bredvid köpcentret byggdes parkeringsplatser, ifall den nya tidens människor skulle vilja köra sina nya bilar fram till butikens dörr. Simhallen doftade klor, fontänen sprutade vatten i skyn i den jättelika utebassängen med det tidsenliga namnet: Centralbassängen.
Fyrtio år senare besöker jag fortfarande troget Hagalunds centrum några gånger i veckan, för att handla nödvändigheter som mat och kalsonger. Men nu är skimret borta, ytorna matta, betongen gråfläckig. Många butiker har flyttat bort. Den nya dekorationsbassängen som byggdes en bit söderut blev strax en sumpmark, och plöjdes bort. Huset som heter Vattenfallshuset, har inte heller levererat, det faller inget vatten. På väg till butiken går jag genom allmänna utrymmen som inte har städats på flera år.
Esboborna beskylls för att köra omkring med löjligt robusta bilar. Kanske de behövs för att manövrera i parkeringstunnlarna. "Varning för ojämn asfalt, stora stenar, mindre stenar, hål i marken, byggmaskiner, bråte, och irriterade stadsbor!"
En lång tid var Hagalund den absoluta stjärnan bland många centra i Finland. Vad hände? Vem slutade bry sig om kvaliteten på byggen? Trädgårdsstaden kallades den stolt tidigare, men trädgården kom allt mer i skymundan, medan husen byggda av elementplattor, som ser ut som badrumsväggar, tog plats.
När jag frågar varför det blev så fult och slitet får jag olika svar, men förstår ändå inte. Några säger att alla förändringar har förbjudits under åren. 80-talet nämns bland de skyldiga, såsom också politikerna, och Tidens Anda.
"Hagalund måste vakna innan alla flyttar bort", suckar en tillfrågad.
Men nu! Den friska doften av metrosprängningar bär ett löfte om bättre tider. Konstmuseet EMMA lockar folk, några av de sorgligaste husen har rivits, andra snyggas upp. På framtidsskisserna ser folk lyckliga ut och gräsmattorna är slätkammade. Kommande generationernas barn gör sig redo att slösa stipendiepengar i Hagalunds centrum.
Några önskemål samlade av Esbobor: Bygg hållbart. Bygg för människor. Vårda byggnader, parker, och bassänger. Städa lite oftare. Plantera buskar igen.