Facebook på 1980-talet i Malax
Det var många, inklusive jag själv, som höjde ögonbrynen med avsmak när Teuvo Hakkarainen, så berusad att han knappt kunde stå, drack direkt ur konjaksflaskan efter att han blivit invald i riksdagen. Där satt han med sina själsfränder (alla män) i en jaktstuga i djupaste Viitasaari och fungerade som stereotypt exempel för oss i den grönröda bubblan i huvudstaden för hur man lever på landet i Finland.
För några år sedan cirkulerade olika versioner av ”Sjukt lokal-tv” på de sociala medierna. Det innehöll videoklipp ur bland annat Malax lokal-tv. Man fick se tanter och gubbar i informella situationer som talade obeskrivlig rotvälska, och som med urbana ögon blev oerhört komiska.
Där intervjuas mekanikern på Pappa-dagis (caféet på bensinstationen) i Malax om däckbyte, samtidigt som tittaren får se på när ”Stig skruvar”. Man får också se inslag om fåglar i skogen, en intervju med en älgjägare, och höra en äldre dam berätta om broderade bonader och kuddar.
Videoklippen har samma effekt som intervjun med Hakkarainen – ”de är inte kloka där på landsbygden”.
I Österbotten upplevde man på 1970-talet att Yles utbud på svenska var väldigt begränsat. Man kunde se Sveriges tv via jätteantennerna som alla hade på hustaken, men kvaliteten på sändningarna var usel, speciellt vid dåligt väder. Flera kommuner började då experimentera med lokal-tv-sändningar, och den 3 februari 1983 sändes det första programmet från Malax-tv.
Malax-tv hörde således till vardagen när jag växte upp och var allt annat än komiskt – det var en teknisk innovation.
Det var oerhört spännande att få se sina grannar och bekanta i tv-rutan. Själv gjorde jag min egen tv-debut just i Malax-tv 1986 som så kallad drillflicka. Vi var ett antal småflickor som marscherade i takt med Malax blåsorkester och svängde okontrollerat med våra drillstavar på en vårfest. Med fasa såg jag mig själv hasa fram kutryggad i ungdomsgården, klädd i en vit skjorta och en glänsande, alltför kort röd kjol, som jag desperat försökte dra längre ner över rumpan.
Även om man utifrån Hakkarainen och Sjukt lokal-tv inte kunde tro det, är landsbygden trots allt mer än en öde avfart där obildning råder och den olagliga alkoholen flödar. I Malax hade vi faktiskt Facebook redan på 1980-talet! Via Malax-tv visste vi allt om alla grannar och vad som hände i byn, bara genom att sitta i soffan och titta på tv. Och det utan att få nackskador av att luta sig över en pekplatta.