Är basinkomst en bra eller dålig investering?
Är en basinkomst en bra eller dålig investering i det sociala kapitalet? Nationalekonomen jan Otto Andersson talar varmt för att utföra experiment med olika modeller för att utröna vilken effekt en basinkomst skulle ha på samhället, men också på familjeliv, samhällssyn och hälsa. Och hur skulle föreningslivet och samhällsandan påverkas?
I regeringsprogrammet finns en kort men mycket viktig mening. ”Toteutetaan perustulokokeilu.” ”Ett försök med basinkomst ska genomföras.”
Det är många som ser en basinkomst som ett svar på de utmaningar samhället i dag har ställts inför. En nyligen utförd opinionsundersökning (http://www.kela.fi/-/perustulolla-on-vahva-kannatus) visar att sju av tio finländare stöder tanken på en basinkomst. Planerna att ordna ett basinkomstexperiment har också gett upphov till stora förväntningar utanför Finlands gränser.
Men hur ska vi utforma experimentet? Skall vi, som tankesmedjan Tänk föreslagit, slumpvis välja ut drygt 8 000 finländare i åldern 18–62 år för att testa hur de reagerar på en negativ inkomstskatt? Skall vi ordna lokala försök i stil med dem som gjordes i USA och Kanada på 1970-talet och i Namibia och Indien relativt nyligen? Hur ska vi gå tillväga för att inte bryta mot principen att alla medborgare borde behandlas likvärdigt?
Det finns många olika syften med en basinkomst. Det finns också många förslag till hur hög basinkomsten borde vara, vilka sociala stöd som den skulle ersätta och hur den skulle finansieras. Man kan tänka sig en basinkomst som ges alla, men som beskattas bort ju mer man förtjänar.
En annan variant är en negativ inkomstskatt som ges fullt ut åt dem som inte har andra inkomster, men som minskar ju mer man förtjänar tills den övergår till en normal ”positiv” skatt när inkomsterna överstiger en bestämd nivå. En tredje variant är en delaktighetsinkomst som ges alla dem som utför en av samhället godtagen uppgift. Vilken modell ska vi pröva?
För att få en tillräcklig information om hur experimentet utfaller vore det bäst att samtidigt utföra ett antal olika försök. Vi behöver såväl lokala som individuella experiment. Utan lokala försök kan vi inte pröva hur samhället som helhet fungerar om alla har rätt till en basinkomst. Utan att göra individuella experiment kan det vara svårt att undersöka hur bestämda grupper – till exempelde arbetslösa eller studerande – förhåller sig till en basinkomst.
Mitt förslag går ut på att vi samtidigt gör sex olika experiment. Tre på personer som tillhör speciellt intressanta grupper i diskussionen om en basinkomst och tre på lokal nivå. Alla försök borde gälla i minst två, helst tre år.
De personliga experimenten skulle omfatta kategorierna arbetslösa, 23-åringar och småföretagare. I vart och ett av experimenten skulle det räcka med att 1 000 personer utses slumpvis. I de individuella experimenten skulle man kunna betala en månatlig skattefri basinkomst på 700 euro och beskatta alla inkomster och bidrag utöver denna summa med ungefär 50 procent. Småföretagen skulle få rätt att anställa en person som utöver lönen (som beskattas med cirka 50 procent) skattefritt skulle erhålla 700 euro.
De tre försöken skulle visa hur väl de arbetslösa skulle komma över några av de incitamenttrösklar (flit-, arbetslöshets- eller fattigdomsfällor) som finns i dagens skatte- och bidragssystem. För 23-åringarnas del skulle vi finna ut hur basinkomsten påverkar deras studier, familjebildning och placering i arbetslivet. Med småföretagarstudien kunde vi få en bild av hur en basinkomst skulle inverka på sysselsättningen inom denna viktiga företagsgrupp.
De tre lokala experimenten skulle gälla kommuner eller stadsdelar på omkring 20 000 invånare. Också här kunde man låta slumpen avgöra vilka områden som ingår i försöket. Det vore kanske en bra idé att se till att de tre försöksområdena geografiskt ligger i olika delar av landet. Om områdena skall utses av riksdagen finns det risker för att det uppstår onödiga regionalpolitiska konflikter, som dessutom kan komma att styra hur försöken genomförs och tolkas.
Jag skulle helst se att man prövade tre olika modeller. En modell med en basinkomst som klart överstiger 700 euro per månad, men som också har en högre beskattning för övriga inkomster än 50 procent. En modell – till exempel en negativ inkomstskatt – som har en klart lägre nivå, men som också har en lägre marginalskattegrad. Nivån kunde vara 500 och brytpunkten ungefär 1 200 efter vilken skatten blir ”positiv”.
Det tredje lokala experimentet kunde gälla en delaktighetsinkomst (participation income) enligt Anthony Atkinsons förslag. I det försöket skulle alla som förvärvsarbetar eller som aktivt söker arbete, liksom också alla som studerar eller utför en obetald samhällsuppgift (till exempel inom barn- ungdoms- eller åldringsvården) erhålla en basinkomst eller medborgarlön. Basinkomsten skulle vara obeskattad, medan alla andra inkomster skulle beskattas enligt en relativt hög skala. Nivån på delaktighetsinkomsten kunde vara högre än i de mer ovillkorliga försöken.
Med hjälp av försök av varierande slag är det möjligt att testa olika idéer förknippade med basinkomsten. Det är inte bara hur deltagarnas handlande påverkas som är av intresse. Viktiga effekter är också hur deras hälsa, familjeliv, självsyn och samhällssyn förändras. Vad händer med kriminaliteten, föreningslivet och samhällsandan i försöksområdet? Är en basinkomst en bra eller dålig investering i det sociala kapitalet?
Om det av grundlagsskäl är omöjligt att genomföra de lokala experimenten kan regeringen vända sig till Ålands landskapsregering och uppmuntra ålänningarna att pröva på någon av basinkomstvarianterna.
Jan Otto Andersson
är docent i nationalekonomi vid Åbo Akademi och grundande medlem av Basic Income Earth Network (BIEN).