Förmår socialpolitiken föra fram sina målsättningar?
Socialsektorn är en tillväxtbransch samtidigt som tillvaron blivit allt otryggare. De anställda inom social- och hälsosektorn uppgår till cirka 400 000 av vilka närmare hälften jobbar inom socialsektorn. Sektorn privatiseras allt mer, något som försvårar ansvarsförläggningen, skriver professor Georg Walls.
Kärt barn har många namn. Inom socialt arbete gäller snarare det motsatta – flera barn har ett namn. Ni vet, barnhemsbarnen, utkomststödstagarna och så vidare. I dagens samhälle är socialsektorn, vill vi det eller inte, en tillväxtbransch samtidigt som tillvaron blivit allt otryggare. De anställda inom social- och hälsosektorn uppgår till cirka 400 000 av vilka närmare hälften jobbar inom socialsektorn. Sektorn privatiseras allt mer, något som försvårar ansvarsförläggningen.
Vård och omsorg är sociala grundkategorier, beständiga över tid och rum. Endast lösningarna till och sätten för att tillgodose grundkategorierna varierar. Socialvården som institution och socialt arbete som praktik är former för att tillgodose vissa grundfunktioner inom vård- och omsorgskategorierna. Det är därför viktigt att inse vad det handlar om.
Det finns olika förslag till vad socialt arbete är. En del tar fasta på intentionerna, de värden, målsättningar och handlingsprinciper som anges centrala i socialt arbete. Andra definitioner försöker omspänna det sociala arbetet sådant det kommer till uttryck, dess praxis eller yta, ange arbetets handlingsramar, subjekt, objekt, metoder och resultat. Harald Swedner (1983) skiljde mellan process-, struktur- och resursproblem. En indelning som står sig än i dag. Trots att problemen i grunden är samhälleliga har de konsekvenser för den enskilda människan. Här kommer sociallagstiftningen, beslutsfattningen, administrationen och det sociala arbetet in.
Problemdefinitionerna har sina förtjänster och brister. Förtjänster är att de räknar upp vissa nödvändiga förutsättningar för socialt arbete, brister åter att de inte förmår ange de tillräckliga förutsättningarna. I socialvetenskaplig forskning förutsätter teorier och rön “översättning” till verkligheten. Visserligen är inte ens grundämnena inom fysiken givna som vetenskapliga kategorier förrän de upptäckts och klassificerats men i och med det är de där som sådana.
Den socialvetenskapliga metodologin ställs därför inför en ytterligare uppgift, att finna motsvarigheter till teoretiska kategorier inom de områden som utforskas. Socialt arbete har olika uttrycksformer. Som interaktion är socialt arbete i mycket en fråga om att skapa på förtrogenhet grundade ömsesidiga trygghetsbaserade men samtidigt förändringsinriktade handlingsmönster för lösande eller reglering av sociala problem.
I socialt arbete är det klientens situation och handlingar som utlöser socialarbetets interventioner. Socialarbetaren måste åtgärda den problematik som innesluter människan. Den omkringliggande sociala problematiken (det kan röra sig om utkomstproblem, utsatthet, avvikande beteende, hjälplöshet med mera) tränger visserligen in i människan och blir en del av henne på samma sätt som en infektion som kommer till uttryck som ett insjuknande. Men de sociala problemens infektionsskapande element utgörs av individens, familjens, gruppens situation och beteende i förhållande till omgivningen liksom till existerande värderingar, normer, resurser och så vidare.
Det sociala arbetets samhälleliga uppgift blir att ta upp missförhållanden som utlöser sociala problem, samtidigt som socialarbetet på det individuella planet försöker åtgärda de interna konsekvenser sociala problem utlöst hos klienten och dennes närkrets. Av detta följer att socialt arbete i en marknadsekonomi med en offentlig styrning baserad på höggradig uppgifts- och ansvarsfördelning ställs inför tre huvuduppgifter: att identifiera människors utsatthet och sociala problem och komma med lösningsförslag, att mobilisera resurser och viljor för åtgärdning av samhällsproblem som utlöser sociala problem och att stödja och hjälpa människor i deras akuta svårigheter. Den sistnämnda uppgiften anger samtidigt socialarbetets omedelbara ansvar.
Frågan är om socialpolitiken förmår föra fram sina målsättningar. Det kännetecknande för samhällspolitiken är en föreställning om möjligheten att spjälka upp såväl mål som medel utmed sektorgränser. Något som är särskilt akut i social- och hälsovårdsreformen.
Socialpolitik, socialvård och socialt arbete, för att nämna en del av vård- och omsorgskategorierna, saknar som en konsekvens av den tekniska utformningen, möjligheter att argumentera sina målsättningar. Resultatet är att de så kallade sociala utgifterna är och förblir utgifter utan debet- och kreditkolumner i det samhällspolitiska bokslutet.
Ett annat alternativ för kunskapsutveckling utgör en kunskapsförlösning inifrån, en emancipativ kunskapsproduktion, där kunskap tillkommer, prövas och återinförs i praktiken i organiska sammanhang. Det är denna kunskapsförlösning eller kunskapsförlossning Jens-Ivar Nergård har tagit upp i ett arbetspapper om ”Praktisk teoriforståelse eller teoretisk praksisforståelse?” (i Swedner H. & Walls G. 1984).
Med hänvisning till snickarens hantverk drar han paralleller till terapeutens yrkespraktik. Det gemensamma är att bägge handlar, utför någonting. De opererar med material och använder redskap. Men det gemensamma i fråga om material och redskap är trots allt endast en gemenskap till det yttre.
Snickarens bearbetning av virket sker innanför av naturen angivna ramar. Däremot är terapeutens handlingar formade av kulturen och inte av naturen. Men medan terapeuten också är praktiker blir enligt Nergård en förståelse av yrkespraktiken, terapin som handling, nödvändig. Han konstaterar hur också i terapin en handlings- eller operationsförståelse blir begreppsbaserad. Enligt honom är den centrala förståelsen av de praktikformer begreppen anger, således av operationaliseringarna, vilka endast kan tillägnas genom “handgreppens logiska form”, det vill säga i praktisk handling.
Socialt arbete kräver en teoretisk överblick och en handlingsrelevant inblick. Då vet vi hur vi bearbetar virket och varför. Det sociala arbetets virke är människan i hennes olika sociala kontexter.
Georg Walls
är professor emeritus i socialpolitik, Helsingfors universitet.