Terrorismen och Nationella fronten de största hoten mot Frankrike
Front National (FN), ytterhögern, blir förmodligen storsegrare i det franska departementsvalet i dag och regeringspartiet socialisterna blir troligen utslagna redan i valets första omgång. För både socialisterna och högern har valets enda egentliga tema blivit kampen mot FN.
Front National, Nationella fronten, har blivit Frankrikes största enskilda parti, med förebådade 30 procent av rösterna mot 29 procent för högerns UMP och bara 19 procent för socialisterna.Ytterligare en orsak till stora förluster för vänstern är att man ställer upp konkurrerande kandidater för de olika vänsterpartierna och De gröna. Risken är då att ingen av dem når fram till den andra valomgången.
Den demokratiska högern har enats om gemensamma kandidater. Ingen kan svära sig fri från ansvaret för FN:s framgångar, skriver Jean-Marie Le Guen, statssekreterare och en av premiärminister Valls närmaste män. ”Vi har alltför ofta använt FN som spelbricka”, medger han och avser socialisternas manövrer för att genom FN minska stödet för den demokratiska högern. FN är främlingsfientligt och antieuropeiskt påminner Le Guen i en 36 sidor lång analys. Socialisterna har också skrivit en tjugosidig broschyr för att ”avslöja FN:s bedrägeri och dess antirepublikanska projekt”.
På högerhåll, där partiet UMP inte så sällan har fått problem med lokala politiker som samarbetar med FN eller helt enkelt hoppar över till FN, låter det nu lika. Senatorn och förre ministern Gérard Longuet har i ett öppet brev till väljarna varnat för att FN kommer att finnas med som en av de två utvalda i valets andra omgång. Att välja FN leder Frankrike till katastrof skriver Longuet. FN, vars ekonomiska program liknar extremvänsterns, har inga möjligheter att vidta de åtgärder som nu krävs, stöd för sysselsättningen och begränsning av de offentliga utgifterna. FN säger nej till EU och euron vilket omedelbart skulle leda till devalvering, inflation och stor fattigdom för löntagare, pensionärer och sparare.
Premiärminister Manuel Valls tar till ännu häftigare tongångar, han oroar sig klart för hur det ska gå för Frankrike. I dag finns det enligt honom två verkliga utmaningar, kampen mot terrorismen och mot extremhögern. När Marine Le Pen har utkorat sig själv till ett slags madonna för alla ”patrioter” och anklagar ”systemet” för att utlämna Frankrike till globaliseringsivrarna svarar regeringen med ekonomiminister Emmanuel Macrons ord att det är hon själv som är den stora faran för Frankrike.
Men varningarna tycks inte alls gå hem hos frontens väljare, som ställer upp i protest mot regeringen. Tre fjärdedelar av fransmännen är missnöjda eller mycket missnöjda med François Hollande som president. Premiärminister Manuel Valls har lyckats bevara en viss popularitet, men nästan mera på annat håll än bland partikamraterna. Valls anses socialliberal och går inte hem hos vänsterflygeln av partiet, liksom inte heller hans nya, unga ekonomiminister Macron.
Vänstersocialisterna Arnaud Montebourg och Benoît Hamon fick lov att lämna regeringen i höstas, De grönas Cécile Duflot valde själv att göra det. Ett fyrtiotal socialister på vänsterflygeln vägrade nyligen rösta för regeringens nya ekonomiska program, ”la loi Macron”, som därför måste drivas igenom som förtroendefråga för regeringen, trots stöd från hela 160 partikolleger. Socialisterna gräver sin egen grav, heter det, och partiet hotar splittras helt.
För två år sedan vann socialisterna alla val, president-, parlaments-, senats- och lokala val. Nu går allt förlorat, stora förluster gjordes redan i fjol vid kommunalvalen. Och troligen kommer hela 60 procent av väljarkåren att valskolka. Sprickorna är stora också inom högerpartiet UMP, som under Nicolas Sarkozys nya ledning väntas byta namn till Republikanerna. Tanken på nya partigrupperingar med en mittenfront av ett slags centerpolitiker från både höger och vänster har förts på tal.
Kandidaterna för departementsfullmäktige väljs nu parvis, en man och en kvinna, för att råda bot på kvinnounderskottet. Om ett kandidatpar når upp till 12,5 procent av rösterna kan det gå vidare till den andra och avgörande omgången. Departementsfullmäktige har beslutanderätt i många sociala frågor, som äldreomsorg och barnkrubbor, skolresurser, trafiklösningar med mera. Men det som intresserar fransmännen är sysselsättningen – arbetslösheten är mycket hög, över 10 procent – och över fem miljoner personer söker förgäves jobb, och den ekonomiska uppgången är minimal.
Vänstersocialisterna och yttervänstern kräver en ändrad regeringslinje, men Hollande och Valls svarar att ingenting sådant kommer i fråga. Politiken bygger nu i stort på den så kallade ansvarspakten med företagsvärlden. Den innebär skattelättnader i utbyte mot flera arbetstillfällen. Hittills har resultaten låtit vänta på sig. Också efter en eventuell valförlust kommer regeringen att fortsätta som förut och med samma premiärminister. Hollande fortsätter att tro att en förbättrad ekonomi ska kunna ge honom väljarnas stöd inför presidentvalet 2017. Han försöker förmå vänstersocialister och De gröna att acceptera en regeringsmedverkan.
Front National har blivit socialistpartiets dåliga samvete. FN är nu Frankrikes största arbetarparti, socialisterna har glömt de fattiga, arbetarna och jordbrukarna. Nationalförsamlingen är fylld av högutbildade byråkrater. Betänkligt är det också att de har vägrat behandla nödvändiga frågor som immigration, integration eller den övergivna landsbygden. Just i de små byarna och städerna och i de övergivna bruksorterna kammar FN hem fulla poäng. FN har nu kandidater i alla valkretsar, de är över 2 000. De är oftast nya och ett hopskrap i all hast. Tiotals av dem har avslöjats för oacceptabla uttalanden på bland annat Facebook och Twitter. De har fritt kunnat ”avsky” muslimer, judar och homosexuella utan att någon tidigare lagt märke till det.
Både Socialistpartiets och UMP:s största problem är deras inre konflikter, brist på gemensam målsättning och gemensamma ideal. Nu är den stora frågan hur högerväljarna kommer att rösta om det trots allt blir en socialist som står mot en frontist i någon av slutomgångarna. UMP:s principregel är: varken eller, medan socialisterna har lovat rösta UMP om alternativet är FN.
Gunn Gestrin
är journalist i Paris.